”Varför skulle detta hända mig? Varför gick jag alls på teater? Varför satt jag inte på läktarn med folk ur min egen klass. De älskar att nysa på varandra.”
Roliga, galna och mänskliga historier presenteras av pjäsens berättare – Tjechov själv. En lägre tjänsteman råkar nysa sin chef ministern i nacken under en teaterföreställning. En kvinnlig rättshaverist lyckas tvinga en bank på knä. En präst med förfärlig tandvärk ska bli botad av en ambitiös tandläkarstudent. En man tar betalt för att drunkna inför publik, och en far tar med sin son till en bordell för att inviga honom i kärlekens mysterier.
Nysningen är ett underhållande knippe Tjechovnoveller som med god hand skrivits om för scenen av New York-dramatikern Neil Simon.
... ett kärkommet tillfälle för stadsteatern att verkligen dra nytta av de komiska resurser som den förfogar över. Kenneth Milldoff är förstås en gudabenådad komiker, och med Magnus Schmitz, Siw Erixon, Mattias Linderoth och Cecilia Lindqvist bildas en förstafemma som skulle platsa i vilket komiskt sammanhang som helst. /.../ Ett mycket lyckat försök att förena nytta med nöje i det som förhoppningsvis blir en återkommande tradition på Hedmanska gården.
Dagens Nyheter
Det här är riktigt muntert och mycket underhållande! Rekommenderas! /.../ ... bjuder på synnerligen gott spel och mycket trivsam underhållning. Man skrattar mycket och gott. /.../ Och bisarrast av alla dessa små historier är den där Kenneth Milldoff erbjuder en drunkning för tre rubel. Den historien är en komisk pärla!
Skånska Dagbladet
Ensemblen blommar verkligen upp av den friska luften och den aktiva kontakten med åskådarna. /.../ Alla skådespelarna går in och ut i olika figurer i ett lyhört, lustfyllt samspel. Här slösas med lösmustascher, -tänder och -skägg i en kärleksfull självironi med gyckleri och klassisk teater. /.../ Hela föreställningen bubblar av fyndiga detaljer och intelligenta infall. Nysningen är friluftsteater på bästa nivå. Förhoppningsvis ska det bli tradition för Malmö stadsteater.
Svenska Dagbladet
På Hedmanska gården gör Magnus Schmitz ett strålande jobb som Tjechov själv: han får ge fritt spelrum åt den underfundiga humor som brukar lysa igenom också i hans seriösa roller. Och det är en kvalitet han delar med alla sina kollegor på scenen. /.../ Scenen när han [Mattias Linderoth] kliver in på kontoret för att skälla ut sin chef är en fantastisk uppvisning i hur en begåvad skådespelare inom loppet av ett par minuter kan falla från extrem högstatus till existensens botten.
Sydsvenskan
Att skådespelarna har roligt på scenen råder det ingen tvekan om. Det är full fräs från början till slut. Här talar vi inte om något finlir och känsligt utmejslade karaktärer. Spelstilen är farsartad på gränsen till buskis, och karaktärerna underbart överdrivna. Scenen mellan den av tandvärk drabbade prästen (Schmitz) och den unge ambitiöse tandläkarstudenten (Linderoth) är obetalbar. Siw Erixon gör en lysande maktmissbrukande fru som med allt större förtjusning trycker ner sin redan underkuvande guvernant (Cecilia Lindqvist) i skorna.
Nummer
