Neo, det liberala samhällsmagasinet av Jörgen Dahlqvist berättar om en man som först haft allt och sedan förlorat allt. Nu försöker han hitta orsaker till hur det kunde hända – nu måste den egna skulden bemästras och nedkämpas. En sak är dock klart: klassförrädaren Fredrik Reinfeldt är inte oskyldig.
Agamemnons förbannelse utgår från historien om Agamemnon, härföraren som fastnar med sina män i stiltje. För att få vind i seglen uppmanar gudarna honom att offra sin dotter Ifigenia. I Christina Ouzounidis pjäs har gudarnas vilja överförts till manlighetsideal och familjeprinciper. Den handlar om en fars febrila försök att befria sig från skulden till sin dotters död.
För en skådespelare måste det vara oerhört lätt att gå vilse i dessa monologer, men Fredrik Gunnarson gör två utomordentliga gestaltningar. Han lånar sin farligt oberäkneliga sida åt företagaren och ger regentens färglösa bortförklaringar nyans och variation. Gunnarson gör ensam det Thorsten Flinck och Mikael Persbrant skulle ha kunnat göra tillsammans./.../ Teatr Weimar håller på att göra det nyskrivna hett igen och ”Förbannelser” har i ett slag gjort Malmö stadsteater till en samtidsscen på riktigt.
Dagens Nyheter
Även om Peder Holm (Döden - en bruksanvisning) är en uppstickande och naggande god konkurrent, så konsoiderar Fredrik Gunnarson sin position som monologernas manlige Malmömästare när han i egen regi under cirka 80 effektiva minuter slår åtminstone premiärpubliken med häpnad. Hur många kända aktörer från exempelvis Dramaten hade inte kommit till korta i en duell med Gunnarson!
Kvällsposten
Starka monologer... Företaget [Förbannelser] har blivit lyckosamt. Dessutom är det spännande att stadsteatern nu använder Intiman som den experimentscen den en gång skapades för att vara. För täta monologer i samspel med en publik kan bättre lokal inte tänkas. /.../ Fredrik Gunnarson är välgörande icke-ekvilibristisk i sina roller, snarare lågmäld, samtidigt distinkt och en stor vårdare av språkets egen förmåga att flyga.
Skånska Dagbladet
Skickligt dekonstrueras den välbekanta högerliberala jargongen i Fredrik Gunnarsons slipade om än något karikerade gestaltning./.../ Inte minst porträttet av den moderne krigarkungen blir i Gunnarsons tolkning starkt berörande, ett imponerande kraftprov i tätt samspel med Daniel Åkerström-Steens skarpt skurna ljussättning.
Sydsvenskan
En skådespelare, till det yttre en och densamme, men i det expressiva utspelet ändå som om han vore två. Det är Fredrik Gunnarson som i ett genialt förvandlingsnummer lyckas hitta den gemensamma kromosomen hos en nyliberal entreprenör och kung Agamemnon – den specifikt manliga kromosom som kallas Flykten från ansvar eller Förnekandet av skuld. /.../ Jag vet inte vem som har tagit initiativet till detta samarbete mellan Malmö stadsteaters ledande skådespelare och en av landets intressantaste fria grupper, men det är inget tvivel om att det har varit fruktbart för båda. Jag har aldrig sett Fredrik Gunnarson bättre och jag har aldrig sett Weimars texter så märgfullt gestaltade.
Expressen
