Sex killar, sex liv och lika många berättelser
Vad är kärlek? Vi möter några Malmökillar som berättar om sina upplevelser.
En söker förälskelsen på nätet, en är rädd för sina känslor, en har blivit kallad
bög sedan barnsben och för en blir kärleken en våldsam erfarenhet.
Under de senaste åren har regissören Ronny Danielsson drivit flera projekt där Malmöbor berättat historier ur sina liv. Många av berättelserna har gripit honom starkt, inte minst de där livet prövats, ifrågasatts eller förnekats. Utifrån sex av dessa människoöden har dramatikern Klas Abrahamsson skrivit pjäsen All we need is love.
Sex skådespelare framför en föreställning med rörelse, dans, och dramatik. Pjäsen kretsar kring män och deras upplevelser av kärlek och sexualitet.
Om en föreställning som All we need is love på Malmö stadsteater hade satts upp för 20-25 år sedan, skulle den ha varit både en succé, en sensation och en skandal. År 2010 får den nöja sig med att bara vara en succé... Den publikentusiasm som möter föreställningen på Malmö stadsteater kan inte tolkas som något annat än varmt bejublande. ...här finns scener som skulle få Mats Ek att sätta sig käpprak i bänken och gnugga ögonen av häpnad. En pas de deux för två nakna män med plexiglasskiva är bara ett exempel. En fenomenal dragqueenshow ett annat, där föreställningens lysande stjärna får lysa som allra starkast. Har inte Lindy Larsson fått sitt genombrott tidigare, får denna multibegåvning det definitivt nu. Jag hoppas att Malmös alla gymnasielärare skickar sina klasser till den här föreställningen. Alla vi vuxna som ”redan är toleranta” kan, oavsett sexuell läggning, glädja oss åt att så mycken teatral uttrycksförmåga har lyckats stämma träff på ett och samma ställe.
Expressen (Nils Schwartz scenblogg)
Dessa utlämnande och ärliga berättelser förmedlade av sex lika utlämnande skådespelare är den här föreställningens kärna och nerv. Samtidigt är "All we need is love" inte alls en tung och allvarlig talpjäs utan en medryckande, färgsprakande, vacker, erotisk och stundtals provocerande show... [skådespelarna] får stort utrymme såväl för sina show-talanger som för sin förmåga att förvalta sina rollfigurers berättelser... Kärlekens komplexitet skildras så rakt in i hjärtat bra och i en fullständigt oemotståndlig blandning...
Skånska Dagbladet
Det finns stark energi i Ronny Danielssons regi... Dyrssens lågmälda sårbarhet gör hans kärleksberättelse till föreställningens tyngdpunkt...
SR Malmö
Uppsättningen får en fin autencitet av det intervjuarbete som ligger till grund för både dramat och gestaltningarna... Ensemblen är utomordentlig, men allra bäst på det finstilta är Göran Dyrssen i sin gestaltning av den gifte revisorn... Och bäst på utåtagerandet är Lindy Larsson som kan allt: sjunga, dansa och transa.
Dagens Nyheter
Mot dokumentär bakgrund har det blivit en helaftonsföreställning med drag av mosaik och novellstafett. Berättandet är närmast filmiskt med snabba klipp, raska övergångar, mycket musik men också inväntande långsamma scener där längtan och sorg rytmkänsligt kontrasteras mot det överlag höga tempot och snyggt koreograferade spelet. ...det finns bara en Lindy Larsson! Obehindrat rör han sig mellan saklig och lätt melankolisk gay med rötterna i Bagdad och högklackad dragshowstjärna.
Kvällsposten
Det här är en synnerligen pedagogisk och hjärtevärmande föreställning som borde passa också skolklasser... Skådespeleriet har ett rakt allvar och föreställningen vågar vara sexig, just på det sätt som gaykulturen kan vara. Den sparkar till exempel i gång med en striptease som är hur läcker som helst. Skådespelarna imponerar i dansinslagen, inte minst Lindy Larsson är en strålande multibegåvning.
Aftonbladet
