En djupdykning i det konstnärskap som kanske mest av allt har format bilden av oss svenskar i utlandet: Ingmar Bergmans fantastiska arbete inom filmen. Föreställningen tar upp teman och associerar fritt kring några av Ingmar Bergmans mest kända filmer och försöker sätta ord på den bildvärld som han och Sven Nykvist presenterat.
Det är tungsinne och förlorad gudstro men också synd, lätthet och svensk sommar med långa ljusa nätter där människor kämpar med sig själva, varandra och existensen.
I samarbete med Teatr Weimar, ett av Sveriges ledande kollektiv för samtida scenkonst.
... i första akten av ”Bergmanvariationer” sitter jag som naglad och sugs in i det som sker i det borgerligt möblerade sovrummet. /.../ ...allt är intensivt laddat med inlåsta känslor och frustrationer. Omtagningarna av repliker fungerar, det är som om rollkaraktärerna måste leta efter orden. Skådespeleriet är på topp, samspelet perfekt, ingen nämnd ingen glömd.
Sydsvenskan
Fredrik Gunnarson, Rasmus Luthander, Cecilia Lindqvist, Susanne Karlsson och Karin Lithman svarar för storståtliga insatser i den här sevärda föreställningen. De balanserar perfekt på gränsen mellan allvar och parodi och blandar högt och lågt i en härlig salig blandning. Inte minst Susanne Karlssons och Fredrik Gunnarsons uppgörelser i äktenskapsscenerna slår det gnistor om. De är till och med gripande fastän samtidigt parodier på sig själva. Och det är det kongeniala med den här uppsättningen. Den lyckas presentera en i lika mån dekonstruerad och destillerad Ingmar Bergman och tar på samma gång ned den store på jorden och fördjupar hans mänskliga drag. Bergman själv hade förmodligen blivit fly förbannad om han kunnat se föreställningen och hotat med både dråp och domstol. Ett gott betyg, det också.
Skånska Dagbladet
Skådespelarna är iscensättare eller röstliggörare av text, men de gör sitt jobb med fantastisk precision. Det är härligt att se Weimar-disciplinen tillämpad på Malmö Stadsteater; den absoluta närvaron i varje ögonblick. Och det är förstås ingen slump att det är ensemblens säkraste medlemmar som iscensätter Dahlqvists textklipp. /.../ Det är roligt och väldigt elakt.
Helsingborgs Dagblad
[Det blir rätt] rätt roligt när gänget kring Teatr Weimar – i synnerhet textleverantör Jörgen Dahlqvist och regissör Linda Ritzén – tack vare samarbetet med Malmö Stadsteater får tillgång till en större scen och ensemble. Andra aktens upptakt är särskilt skrattframkallande. Fredrik Gunnarsons Erland (om realist gav man honom efternamnet Josehpson) berättar då en smula förstrött och semisenilt om den långa tiden tillsammans med Ingmar. Visst är det en flirt med (Malmö)publiken som Dahlqvist annars inte förknippas med – men det funkar! Intelligentare än så här är inhemska ståuppare i princip aldrig. /.../ Guds tystnad, döden, de erotiska karusellerna, kvinnornas emotionella eruptioner och männens fernissa till förnuft – allt finns där i ett tätt, kvickt och luftigt ensemblespel.
Kvällsposten
I denna samproduktion med Malmö stadsteater och i Linda Ritzéns uppsluppna och finurligt distanserade iscensättning på Intiman, är det stundtals inte alls lätt att se om humorn är en medveten eller ofrivillig reflex på Bergmans gravallvar. /.../ Jörgen Dahlqvist är oerhört produktiv, både som dramatiker och regissör. ”Bergmanvariationer” är visst tredje premiären denna höst. Ändå måste detta vara hans definitiva genombrott som dramatiker. ”Fritt efter Ingmar Bergman” står det. Och det känns verkligen mycket fritt. Lite sämre kanske, men mycket roligare.
Dagens Nyheter
Det är fem lika så skickliga performer som med ord, bild, rörelse, maskspel och humor får hela salongen att vibrera.
Danstidningen
Äntligen faller pusselbitarna på plats. /.../ Här finns förvånansvärt många komiska grepp. Förutom att Bergmanreplikerna låter parodiskt komiska i sig när de dras genom Dahlqvists repetitiva maskineri. Andra akten driver friskt med högtravande shakespeariana på Dramatenmanér. Men föreställningens behållning är, förutom Linda Ritzéns lätta men omutliga regi, en fantastisk scendisciplin och exakt närvaro hos skådespelarna, den bild av manlighet som framträder.
Nummer
