"För om jag älskar dig, så flyr du mig, men älskar jag så akta dig!"
Habaneran ur Carmen
Det här är en historia från en tid och en plats där solen sken varmare, underhållningen var farligare, där kvinnor tog för sig eller gav efter eller gav upp och där kniven aldrig var långt borta.
Men evigt är det som människan vacklar mellan – att slänga alla hämmande känslor av
plikt och ansvar och kasta sig ut i en drömlik virvel av passion. Eller gå till jobbet, gifta sig klokt och vårda sin mammas goda tanke om ens karaktär.
Det här är Carmen som dansteaterföreställning. En under-huden-studie av operornas opera. En operett med tragiskt slut.
Kajsa Giertz och Marina Steinmo
Kunde den franske författaren Prosper Mérimée, som på 1840-talet skrev novellen Carmen, överhuvudtaget föreställa sig vilken verkan hans titelfigur skulle få? Cirka trettio år senare skapades operan Carmen som utöver att ha blivit världens mest spelade opera också har inspirerat till en mängd filmatiseringar och nya versioner. Det är helt enkelt en slitstark historia som visat sig tåla både det ena och det andra i nytolkningar.
Novellen skiljer sig ganska mycket från operalibrettot. Historien om Carmen och Don José återberättas av den sistnämnde inför novellens jagperson, och den innehåller också en hel del andra episoder. Men i fokus står Carmen.
Bizets opera – med libretto av Henri Meilhac och Ludovic Halévy – hade urpremiär i mars 1875 på Opéra Comique i Paris. Huruvida det var fiasko, skandal eller skandalsuccé ger källorna olika besked om, men säkert är att Carmen väckte uppmärksamhet, inte minst för sin råa och öppna realism. Att huvudpersonen mördas inför öppen ridå var chockerande för den tidens operapublik. Repetitionerna var också kaotiska och en av cheferna på Opéra Comique avgick. Carmen är alltså ett exempel av många på ett sceniskt verk som vid sin urpremiär antingen gjort fiasko eller ansetts vara en skandal – men som senare visat sig bli en högt älskad klassiker.
Men redan på hösten 1875 gick en bearbetad version upp på Wienoperan. Bearbetningen innebar helt enkelt att de talade dialogerna byttes ut mot recitativ, och den versionen kom i många år att betraktas som den slutgiltiga. Men då, när Carmens segertåg faktiskt hade börjat, var Bizet redan död. Han dog på sommaren 1875, cirka tre månader efter urpremiären. Tre år senare, 1878, togs operan med stor framgång återigen upp på Opéra Comique och samma år hade den Sverigepremiär på Operan i Stockholm.
Under de följande sjuttio åren var det – i varje fall i Sverige – den bearbetade versionen som användes. Men 1954 blev den ursprungliga versionen framplockad på Kungliga Operan. Då gjorde Axel Strindberg en översättning till Göran Genteles uppsättning, där han åter förde in de talade dialogerna.
Andra versioner av berättelsen är till exempel den amerikanska musikalen Carmen Jones från 1943 och Axel Strindbergs Carmen 36, uruppförd på Norrlandsoperan 1975. De senare verket anknyter till 1900-talets politiska och regionala motsättningar i Spanien, och titeln anspelar naturligtvis på året då spanska inbördeskriget startade. 1992 gjorde Mats Ek en dansversion, som också producerades för TV. Den första filmversionen producerades för cirka hundra år sedan och därefter har otaliga filmer baserade på eller inspirerade av Carmen sett dagens ljus.
Stellan Larsson, dramaturg
Berätta lite om dig själv för Malmöpubliken?
Jag är född i Småland, men under uppväxten flyttade min familj runt hela Sverige. Jag är utbildad på Teaterhögskolan i Stockholm. När jag var 19 år gick jag på Balettakademin i Göteborg, och under ett år studerade jag sång i Barcelona.
De senaste tolv åren har jag bott och arbetat i Stockholm, senast på Stockholms Stadsteater. Dessförinnan bl a på Dramaten, Dansens Hus, Uppsala Stadsteater och Moderna Dansteatern. Nu är det roligt att komma söderut, hit till Malmö Stadsteater!
Du har stor erfarenhet av att arbeta med dansteater. Hur skiljer det sig från att arbeta med renodlad dramatisk teater?
Oftast jobbar man med en koreograf istället för en regissör, och man utgår från kroppen och rörelsen. Min erfarenhet är att det är ett mycket friare sätt att förhålla sig till ett material. Den dramatiska teatern har texten som det centrala, vilket också innebär att den är mer intellektuell och analytisk. Dansteatern är mycket mer oförutsägbar, man vet inte alltid vad man håller på med på ett medvetet logiskt vis, men när den fungerar blir det ändå alldeles knivskarpt och exakt.
Några ord om hur det känns att jobba på Malmö Stadsteater?
Det var många år sedan jag spelade dramatisk teater. Jag minns bl a Lärda Fruntimmer på Stora scenen med Hanna Landing, och Volpone på Intiman med Lars Humble… det var fantastiskt roligt. Det dramatiska uttrycket är ju A och O i all scenkonst överhuvudtaget. Men att renodlat få spela dramatik är ju en mustig essens att få arbeta med och utföra.
Jag har nog någonstans längtat efter detta rena uttryck, både i gestaltning och i regi. Vår uppsättning av Carmen till hösten känns absolut helt fantastiskt rolig och spännande, och för mig är "säkerhetslinorna" helt kapade. Det är nu, det är nytt och det är utmanande.
Berätta mer om Carmen!
Till första repetitionen kom jag helt blank! Detta så fantastiska stycke, en novell, drama, opera som ännu i dag, kanske mer i dag, talar till oss om rätten till vårt eget liv. Carmen både som person och som berättelse, står för så mycket beroende på vem som berättar. En del uppfattar att det handlar om sexualitet, zigenarliv eller till och med ”souvenirteater”. Men här finns allt som vi människor bär med oss, vare sig vi är medvetna om det eller inte. Och nu är det bara att slänga sig handlöst in i regissören Kajsas Giertz arbete med kroppen full av kraft. Det gör jag med öppet hjärta och själen full av lust!
"Den vågar blod, men lyfts dessutom av humor, värme och sensualitet, och den utnyttjar på ett förträffligt sätt de resurser som knutits till ensemblen. Marianne Mörcks röst borgar för operaupplevelsen. Sara Ekman och Lindy Larsson lånar både grace och dansarkropp åt Carmen." Dagens Nyheter
"Det är en originell, sinnlig och pulserande föreställning, svulstig i känslorna och stram till formen. Den vill få oss att svettas. Kjolarna piskar mot benen i danserna, kropparna böljar. Marianne Mörck sjunger så nackhåren reser sig. Och så plötsligt börjar man skratta helt befriat." Sydsvenskan
"Den Carmen som nu går att uppleva i Malmö äger en ovanlig konstnärlig koncentration och komplexitet, inte bara genom sitt spänstiga intellekt; här dekonstrueras berättelsen under två timmar; blir till tecken som stiligt fogas samman igen. Utan också genom sitt pulserande kött; i mötet mellan skådespelarnas oskolade närmande till koreografin och de professionella dansarnas fysiska följsamhet och artikulation." Kvällsposten
"Det är lysande, koreografin får bildligt talat äga hela tragedins fullbordan, och den segrar i egen rätt. /.../ Hela föreställningen är mångsidigt sammansatt, briljant och synnerligen fängslande." Helsingborgs Dagblad
