”Den som vill se ser, den som inte vill se ser inte”
I Thebe härjar pesten. Det är gudarnas straff för att den gamle kungens mördare går fri. Mördaren finns i staden och för att rädda sitt folk måste Kung Oidipus hitta honom. Jakten på mördaren leder honom till oväntade insikter och dramatiska avslöjanden.
Det här är berättelsen om att vi inte kan fly från oss själva hur långt bort vi än reser. Livslögnen och självförnekandet sätts under lupp i ett psykologiskt drama och dansteaterföreställning signerad Kajsa Giertz.
Det här är tredje gången vi gästas av framgångsteamet som står bakom de tidigare prisbelönade uppsättningarna Snövit och Carmen – ett kammarspel om kärlek.
Fosse och Giertz komprimerar Sofokles drama och borrar i ett tillstånd. Koreografin pendlar mellan tyngd och lätthet, men den understryker genomgående de krafter som drar oss människor mot marken. /.../ ...en imponerande kollektiv insats som utspelas mot Anders Ortmans suggestiva ljudbild. Processen från blindhet till klarsyn varar bara en timme. Men för oss som sitter nära och som inte kan värja oss är det under den korta timmen som Malmö stadsteater på allvar blir en del av den europeiska teaterscenen.
Dagens Nyheter
Giertz visuella skärpa lyfter ”Kung Oidipus” i nackhåren, upp ur historien. Det är mer återhållet än köttigt, och ibland hinner jag tänka på den som en mellanföreställning. Men så kommer en fysisk briljant utvikning igen: Jan Vesala gör Budbäraren, med kontorsstolen som en skramlande svulst runt fötterna. Kravlad upp på stolhelvetet stämmer han in i sången, som ljuder i rummet som öppnar sig bakom scenen, där ett piano finns, där ensemblen står som ylande vålnader. ”Kung Oidipus” är stiliserad och kort, men gnagande komplex dansteater. /.../ Ett mörker som kräver eftertanke. Ett mörker att vårda.
Sydsvenskan
Det konstnärliga resultatet torde inte förvåna någon, ty produktionsteamet består bland andra av regissören och koreografen Kajsa Giertz (tveklöst en av Sveriges absolut främsta teatermakare just nu), scenografen och ljusdesignern Sven Dahlberg och Malmö Stadsteaters egen huskompositör Anders Ortman. Med andra ord samma arbetslag som de senaste åren på samma scen satt upp en utomordentligt stilfull ”Snövit” och en bejublad crossover-föreställning med en koreografiskt och musikaliskt präglad ”Carmen” i starkt lyrisk dräkt. Här har man effektfullt letat sig fram till ett slags stiliserad scenisk ur-formel, där den gravitetiska dialogen mellan de på scenen ständigt närvarande skådespelarna – som i olika tablåer gestaltar en rad olika dramafigurer, inklusive Oidipus vars repliker delas av dem alla – varvas med musiksatta dans- och sångnummer som vackert och smärtfullt får illustrera det tragiska dramats mest djupgående innebörder. Denna blott drygt en timme långa poetiska och starka föreställning är ytterligare ett tecken på Giertz geni som uttolkare och gestaltare, och den rekommenderas varmt.
Kristianstadsbladet
... det är ett stramt men samtidigt vitalt spel. Ty medan Giertz i talscenerna låter ensemblen iaktta påfallande stoisk återhållsamhet och kärvhet, så är de mellanliggande koreografiska inslagen utlevande och dramatiskt expressiva. Men genomgående är det här främst ett förtätat samspel, där skådespelare och dansare har suddat ut sina yrkesgränser precis som Giertz suddat ut gränsen mellan dans och teater. Resultatet är starkt i sin återhållna kraft och i sin moderna uppfattning av det klassiska dramat.
Skånska Dagbladet
...en ödesmättad uppsättning på Malmö stadsteater. /.../ Det är sorgligt, uppfordrande och vackert.
Nummer
Förvånansvärt bra. Med starkt och rikt varierat ensemblespel. Det är suggestivt och skickligt gestaltat... /.../ Intressant och originell föreställning, med livfull musik av Anders Ortman, en mix av dans och teaterpjäs byggd på urgammal myt. /.../ Ingen enkel myt att dekonstruera, analysera och skriva om för att gestalta vår tidsanda. Men en originell dans- och teaterföreställning på jakt efter sitt eget "sanna"jag är det.
SR Malmö
