Portätt av dramaturgen Anna Kölén på Hipp.
Bakom kulisserna

Älskade klassiker!

Att hålla de klassiska mästerverken levande är ett av Malmö Stadsteaters uppdrag. Men vad är egentligen en riktig klassiker, och vad är det som gör en teaterpjäs till en klassiker? Vi hade ett samtal med dramaturgen Anna Kölén som idag jobbar på Dramaten men som tidigare jobbade på Malmö Stadsteater under många år och har stor erfarenhet av att hantera klassiska dramatiska verk.

Malmö Stadsteaters dramaturg Anna Kölén
En dramaturg fungerar som en konstnärlig rådgivare på teatern, och arbetar med repertoarval, bearbetar och dramatiserar manus samt har ett nära samarbete med regissörer och skådespelare. Anna Kölén har lång erfarenhet av yrekt och av att arbeta med klassiker som ligger henne lite extra varmt om hjärtat:
– Det är alltid härligt inspirerande att sätta upp en riktig klassiker. För mig är en klassiker en pjäs som innehåller så många lager och eviga frågor att vi kan spela den om och om igen och på nya sätt oavsett vilken tid vi lever i. Det är därför texten har överlevt, för att den har så mycket allmänmänskligt innehåll. En klassiker ska tålas att spelas på 1800-, 1900- och 2000-talet. Utan den egenskapen skulle en pjäs inte vara någon klassiker.

Förutom att den ska kunna spelas i alla tider är en klassiker en text som många känner till och som många betraktar som ett viktigt verk. Även om man inte sett eller läst pjäsen så vet man att den finns. Den finns i det allmänna medvetandet.
– Sen kanske det är många som skulle säga att en klassiker är ett verk av högt litterärt värde, men vad kvalitet är tycker jag är väldigt subjektiv så det är inte så viktigt. För att en pjäs ska vara en klassiker ska den vara något vi kan relatera till. Därför räknas t ex Kasimir och Karoline, som vi satte upp på Hipp i våras, som en klassiker i Tyskland men många i Sverige ser den inte som en klassiker eftersom de inte känner till den.

Vad är utmaningen med att sätta upp en gammal klassiker?

En midsommarnattsdröm (2014)
– Jag brukar tänka att en klassiker inte alltid har varit en klassiker. Den största utmaningen är att hitta ett sätt att göra pjäsen lika angelägen nu som när den sattes upp första gången. Första gången den spelades var den en nyskriven ofta väldigt utmanande text, och det är därför den har överlevt. Jag vill kunna sätta fingret på varför den väckte sådan uppståndelse, varför blev publiken berörd, vad är innehållet och kärnan i den här texten och varför har den spelats så många gånger?

Anna Kölén menar att det alltid finns en risk att man gör en kliché av en klassiker, som t ex Hamlet med dödskallen i sin hand. Det är lätt att kopiera något man sett på film eller vad tidigare regissörer gjort:
– Det är alltid en utmaning för regissören att göra sin egen tolkning av en klassiker, att visa publiken något nytt konstnärligt som de kanske inte tidigare sett. Man vill inte härma något som är väldigt bra. Regissören gör ju egentligen ett nytt verk varje gång hen sätter upp en klassiker. Alexander Öberg tänkte till exempel mycket på originalverket när han repeterade Tolvskillingsoperan och vad Brecht egentligen tänkte. Samtidigt som en klassiker moderniseras måste man ha respekt för verket. Man kan inte enbart utgå från sin egen tid och hur samhället ser ut idag, utan måste också ha kunskap om hur världen såg ut 1928 då Brecht skrev Tolvskillingsoperan.

Hur gör vi då en klassiker relevant i dag? När teatern satte upp Shakespeares En midsommarnattsdröm som vampyrpjäs våren 2014 reagerade publiken både med missnöje och glädje. Hur tänkte den tyska regissören Anna Bergmann egentligen?

– Hon tänkte helt rätt!, säger Anna Kölén. Anna Bergmann utgick ifrån att Shakespeare själv på sin tid var en populärkulturell författare. Det glömmer vi ibland. Shakespeare var ju folklig, folk stod upp och skrek och slogs på hans föreställningar. Texten var redan vulgär i sin egen tid, han skrev helt öppet om sex och våld. Anna Bergmann tänkte vad finns det idag som har den lockelsen för unga människor,som älvorna hade på Shakespeares tid, då de stod för sexualitet, mystik, magi? Jo vampyrer står för det i vår populärkultur idag.

Gengångare & Zombies (2012)
Ett liknade grepp gjorde teatern med Henrik Ibsens Gengångare 2012, den blev en zombiepjäs under namnet Gengångare & Zombies. Den tolkade regissören Rikard Lekander bokstavligen, vad är en levande död? Jo det är en zombie.
– Istället för att källaren i pjäsen skulle symbolisera det omedvetna som det är skrivet hos Ibsen, så plockades zombien upp ur källaren. Det var en riktigt raffinerad genrelek, menar Anna Kölén.

 

Vilken klassiker av alla du jobbat med genom åren känner du dig mest stolt och nöjd över?

Cabaret (2014)
– På Malmö Stadsteater är jag oerhört stolt över arbetet med Cabaret våren 2014. Jag är personligen inte så förtjust i musikal, men Cabaret har både bra text och fin musik. Vi lyckades få en klassisk musikal att bli så modern, genom att vi gick tillbaka till det absoluta originalet, Christopher Isherwoods bok Farväl till Berlin. Att genom en modernisering lyckas ligga så nära originalet var verkligen jätteroligt. Musiken blev också samtida och levande. Vår version av Ibsens Folkets fiende i våras är också en av mina favorituppsättningar, det blev en aktuell och modern uppsättning som samtidigt låg nära originalet.
– En annan klassiker jag är oerhört stolt över är uppsättningen av Ibsens Hedda Gabler som jag arbetade med på Riksteatern 2010. Den är ju en av våra stora skandinaviska klassiker. Vi funderade på vad som var problemet för Hedda då, en borgerlig kvinna som inte får arbeta, inte ha arvsrätt, det enda hon kan göra är att gifta sig. Men hon vill inte. Då tänkte vi vad finns det för inre konflikter idag som gör att unga människor tar livet av sig? Vad händer med Hedda om hon inte vill vara med killar? Tänk om Hedda är lesbisk men inte kan erkänna det för sig själv? Det fungerade jättebra och vi ändrade ingenting i texten, bara han till hon, Heddas hemlige kärlek Eilert blev Elin.

Slutligen, har du någon klassiker du längtar att sätta tänderna i?
– Ja! Shakespeares Kung Lear är en av mina drömklassiker. Därför att den handlar om makt på ett otroligt modernt vis. Vad är makt? Är den person som har makt någon när kronan tas av? Vem blev Obama när han lämnat Vita Huset? Den problematiken är så här och nu. Sedan är det en av de absolut vackraste teatertexter jag vet.

 Text och intervju: Carin Hebelius