Tilde pratar med ensemblen som står i en ring på scenen
Bakom kulisserna

En gränsöverskridande resa

Det är en speciell känsla att få göra cirkus i en cirkusbyggnad och jag är så glad att Hipp ger plats åt oss! Den gränsöverskridande resa som började med Borders just på den här scenen har landat i många erfarenheter och insikter, och en av dem är att ge plats. Insikten att om jag vill ha förändring så måste jag vara beredd på att själv förändras och dela med mig av mitt utrymme. Det är lätt att hamna i en känsla av maktlöshet, vad kan lilla jag göra som betyder någonting? Men nu bor två nyanlända personer hemma hos mig och jag jobbar med en ensemble av nyanlända skådespelare och dansare. Det förändrar inte hela världen men det är något som jag kan göra.

En annan insikt är att när jag är på väg att ge upp under tyngden av världens elände, så är det mina nyfunna vänner som ger mig hopp. De har varit med om en livsfarlig resa och flytt från händelser som jag inte önskar min värsta fiende. De har lämnat allt och lever nu i ovisshet i främmande land. Ändå är det de som påminner mig om att kämpa vidare, hitta nya lösningar och tro på att det går att förändra.

”Systemkollaps”, eller ”En av Sveriges största kriser” är uttryck som ofta används för att beskriva hösten 2015. Samtidigt var vi många som upplevde något helt annat. Som kände spirande hopp och fick kraft av att svenska folket gick man ur huse och engagerade sig. Infrastrukturer byggdes upp på frivillig basis i raketfart. Boenden fixades, mattransporter, berg av kläder samlades in. Alla ville bidra med något. Jag och många med mig fick kraft av det, kärlekshistorier uppstod, sjukskrivna kände människovärde, andra generationens invandrare blev nyckelpersoner.

Men lyckan blev kort. Kort därefter beslutades om en flyktingpolitik som ligger på EU:s miniminivå. Det är många i världen som har två olika ansikten just nu. Samtidigt som USA får en president som vill bygga murar och utvisa människor genomförs till exempel Womens March, den största protestmarschen i USA:s historia.

Artisterna står på varandra mellan två torn
I Movements försöker vi fånga ögonblicket när en mängd händelser staplas på varandra och leder till avgörandet, att det är dags att lämna sitt hem för att fly. Eller dags att åka till centralstationen för att hjälpa till, nattvaka på transitboendet, samla in vinterskor.

Att plötsligt vara del av en rörelse som förflyttar sig över världen i sökandet efter en plats där det går att leva i fred och frihet. Eller plötsligt vara del av en folkrörelse som jobbar ideellt för att hjälpa människor på flykt, förändra människorättsvidriga utvisningar av afghanska barn, organisera klädinsamlingar till Syrien.

Precis som under processerna med Borders och Limits, påverkas vår föreställningsprocess av det som händer runt omkring oss. Dikt och verklighet går ihop. Giftgasattacken i Syrien, Afghanska ensamkommande som deporteras till en säker död eller väljer att ta sitt liv, en lastbil som kör in i Åhléns. Flera i Movements-ensemblen var där. Så här beskrev Fadi sin upplevelse:

Artist sitter fastklamrad vid en stång högt upp i luften
”Jag var i centrum och plötsligt kom folk springande i panik, brast ut i gråt och stod och kramade och tröstade varandra. Jag försökte förstå vad som hänt och hörde om tre döda. I mitt land är dödssiffran mycket högre varje dag. Det är det ingen som gråter över. När jag gick förbi platsen nästa dag och såg horderna av folk som kom för att lämna blommor, tända ljus och visa sitt deltagande för offren, göra motstånd mot terrorismen med kärlek. Då slog det mig, vad mina år av terror har gjort med mig. När jag pratar med min bror i telefonen och han berättar om en sniper på gatan utanför som skjutit ner människor, reagerar jag inte. Det är bara en vanlig dag i mitt land. Men när jag ser uppståndelsen i Sverige för de fyra offren på Drottninggatan inser jag att det är så här varje förlust borde sörjas! Det är varje liv är värt! Och jag sörjer att kriget och terrorn har gjort mig avtrubbad. När jag står där med tiotusentals andra, i armkrok med främlingar, då sörjer jag varje liv som gått åt i terrorns namn. Och jag känner att kärleken kan segra.”

Tilde Björfors, grundare och konstnärlig ledare för Cirkus Cirkör

Läs mer om Movements och köp biljetter