Flicka i röd glittrig klänning i röd konfetti
Historia
Bakom kulisserna

Från gympasal till Hipp – den yngsta teatern vill hitta ny publik

Av Ulf Clarén

En gång i tiden spelades pliktskyldigast teater för barnfamiljerna någon gång om året på landets institutionsteatrar, då barnen kunde få se Klas Klättermus, en juluppsättning eller något liknande.

Men på 1970-talet förändrades synen på barnteater. Och det ledde till starten av Unga Teatern i Malmö.

Efter tjugotvå år lades gruppen ner men återuppstod 2014 och kallas idag Unga Malmö Stadsteater. 

Den 23 september 1970 hade barnpjäsen ”Pelle Svanslös och de andra svansarna” premiär på Nya Teatern vid Folkets Park i Malmö och stadens skolbarn bussades dit för att se föreställningen. 

”Pelle Svanslös och de andra svansarna” (premiär 23/9 1970) – Den allra första uppsättningen på Unga Teatern

Det var starten av Unga Teatern, Malmö Stadsteaters satsning på teater för barn och ungdomar. En grupp som skulle komma att påverka synen på barnteater och som under de följande tjugotvå åren skulle ge flera generationer malmöbor minnen för livet.

Det hela hade börjat med en granskning 1970 av det magra teaterutbudet för barn och ungdomar. Malmö Stadsteater beslöt efter det att inrätta en särskild ensemble för barnteater. Regissören Pierre Fränckel anlitades som ledare och kring sig samlade han en liten grupp skådespelare från Stadsteaterns ensemble, bland dem Kristina Kamnert, Kåre Sigurdsson och Thomas von Brömssen. Gruppen, som skulle vara självständig gentemot den ”stora” teatern, fick hålla till på Nya Teatern, i folkmun kallad Nyan.

De första åren var förvisso framgångsrika men Unga Teatern präglades också av att såväl ledare som skådespelare byttes ut och kontinuiteten blev lidande. Men 1974 blev regissören Ronnie Hallgren ny ledare. Han kom att stanna på Unga Teatern i tio år och satte sin prägel på verksamheten. ”Jag drevs av en önskan att få berätta något för den unga publiken. Ambitionen var att jobba med en grupp, inom den stora institutionen, som enbart skulle rikta sig till barn och unga. Att komma bort från det traditionella sättet att se på barnpubliken. Vi ville ta barnens perspektiv på fullaste allvar, inte bara skölja över dem med sagor i största allmänhet”, berättar Ronnie Hallgren.

Han skulle så småningom gå vidare i sin teaterkarriär och blev med tiden bland annat chef för såväl Göteborgs stadsteater som Göteborgsoperan. Men han stannade på Unga Teatern i drygt tio år och han minns den tiden väl: ”Ja, jag kommer ihåg mycket av det som hände på Unga Teatern för det är några av mina allra roligaste år.”

Unga Teatern skulle under de kommande åren få byta sin fasta scen ett flertal gånger. Från Nyan flyttade gruppen till en scen i studenthuset Pireus, därifrån till Carolinahallen i S:t Gertrudkvarteret och så småningom in på Verkstan på Malmö Stadsteater. Men det var inte bara kring de fasta scenerna som verksamheten kretsade, den uppsökande verksamheten var omfattande.

”Det var viktigt med uppsökande teater, allting skulle ut i skolaulor, gymnastiksalar och på fritidsgårdar. Men det var också viktigt med de fasta scenerna, när publiken kom till oss. Tanken med det var att barnen och ungdomarna skulle komma bort från sina skolmiljöer, få lukta på teaterdamm liksom,” säger Ronnie Hallgren.

Genom åren hann det bli många uppsättningar för Malmös skolungdomar. Och alla var inte helt okontroversiella. ”Medeas barn”, som Unga Teatern spelade på Nyan 1976, orsakade en upprörd debatt. Pjäsen, skriven av Per Lysander och Suzanne Osten, bygger på Euripides antika drama om Medea och kretsar kring två barn vars föräldrar skiljer sig. I pjäsen blir barnen huvudpersoner och föräldrarnas konflikter återspeglar sig i deras värld. Den realistiska tonen ansågs av många upprörande.

”Medeas barn” (23/9 1976) – Den här uppsättningen väckte stor uppståndelse.

”Den väckte stor uppståndelse. Insändarstormen var enorm och det fanns rektorer som blockerade bussarna som skulle köra barnen till teatern”, minns Ronnie Hallgren. ”Det säger en del om kulturklimatet, och om Malmö, på den tiden. Då fanns inställningen ’barn ska inte konfronteras med någon verklighet, barn ska vara barn’ och allt det där, det gick som ett mantra genom hela debatten. Och det blev på sitt sätt en väldigt välgörande debatt för Unga Teatern och verksamheten för vi var ju stensäkra på det vi höll på med och vad vi ville berätta. Nu gav vi oss ut i skolor och pratade med lärare och rektorer.”

En annan uppsättning som Ronnie Hallgren gärna lyfter fram idag är Staffan Göthes pjäs ”Den feruktansvärda semällen” som hade urpremiär på Unga Teaterns scen på Pireus 1978 och som idag betraktas en modern klassiker inom barnteatern. 

”Den feruktansvärda semällen” (28/9 1978) – Staffan Göthe skrev pjäsen direkt för Unga Teaterns ensemble.

”Staffan Göthe skrev pjäsen, som kanske är en av hans främsta ungdomspjäser, direkt för Unga Teaterns ensemble. Det var vi väldigt stolta över”, säger Ronnie Hallgren. Unga Teatern hade under Ronnie Hallgrens ledning olika temaperioder. En kretsade kring sagor och myter, en annan period tog fasta på pjäser av unga brittiska dramatiker. Då spelades bland annat ”En doft av honung” av Shelagh Delaney på Pireus. Och efter flytten till Carolinahallen spelades ”Klassfiende” av Nigel Williams som första uppsättning.

Sagan om havet” (25/3 1981) - affisch med Unga Teaterns namn på. Spelades på Pireus.

Ronnie Hallgren lämnade Unga Teatern 1984 men återkom tillfälligt 1986: ”Jag tror att Unga Teatern har haft en väldigt stor betydelse för utvecklingen av ungdomsteatern i Malmö och regionen. Det intresset vi var med och byggde upp på skolor och fritidsgårdar gjorde att intresset för scenkonst ökade och att politikerna sköt till mer pengar att köpa in teater för, och det gynnade ju både oss och de fria grupperna.”

Nu följde en tid då Unga Teatern bytte ledare ett antal gånger. Verksamheten leddes av Claes Lundberg och därefter av Kristina Kamnert och under 1980-talets sista två år fungerade gruppen utan verksamhetsledare. Men 1990 gick Unga Teatern in i ett nytt skede. Då tog Karin Parrot över ledarskapet för Unga Teatern. Och hon kom i en besvärlig tid, säger hon idag: ”Det var ärligt talat inte särskilt kul i början. Ledningen för teatern hade fått besked på att de skulle satsa på den unga publiken och sätta fart på Unga Teatern igen. Det kändes som om de mest tyckte att det var ett nödvändigt ont. Det fanns inga pengar att anställa skådespelare för utan Karin Parrot fick söka efter intresserade i Stadsteaterns fasta ensemble.

Bild av pjäsens program i form av en ”loppa” - Första uppsättningen med Karin Parrot som ledare.


”Så här efteråt kan jag ju tycka att det var förnedrande att som ny chef behöva övertala folk att komma med. Skådespelarna kommenderades mer eller mindre att träffa mig och lyssna på mina intentioner, och det var ju sådant de hade hört tusen gånger förut”, minns Karin Parrot.

Två av Stadsteaterns mer erfarna kvinnliga skådespelare, Hanna Landing och Brita-Lena Sjöberg, nappade på erbjudandet. Och Karin Parrot fick till slut lov att anställa ytterligare en skådespelare, Lena Viredius, som kom utifrån. Med den truppen inledde Karin Parrot en ny period i Unga Teaterns historia. ”Trots omständigheterna, teaterledningens halvhjärtade satsning, fick jag ju hålla glöden vid liv. Men det var oerhört trögt i början.”

Men Karin Parrots och de övriga medverkandes satsning på Unga Teatern blev framgångsrik. Den första uppsättningen byggde på myten om Inanna och handlade om en gudinna som gick ner i underjorden för att möta sin onda syster. Nästa projekt blev pjäsen ”Människan med sin koffert” som hade premiär på Verkstan i mars 1991. Pjäsen skapades genom ett kollektivt arbete i gruppen:

”Det var i samband med kriget i Jugoslavien och den flyktingström som kom av det. Vi tog tag i ämnet väldigt seriöst, bjöd in historiker och diskuterade vad det innebär att vara på flykt. Ana-Yrsa Fahlenius regisserade, jag var dramaturg och Lena Viredius skrev musiken. Föreställningen byggde på fem människors historier och vi lät skådespelarna själva bygga upp sina rollfigurers öden. Det blev väldigt lyckat och vi bjöds in till teaterfestivaler i Europa med den. Det är fortfarande en uppsättning som jag värderar väldigt högt”, säger Karin Parrot.

”Människan med sin koffert” (7/3 1991) – Uppsättningen skapades genom ett kollektivt arbete i gruppen och kretsade kring flyktingsituationen efter kriget i Jugoslavien.

”Så det blev till slut så som jag ville, en konstnärligt vital grupp. Och vi konkurrerade ju konstnärligt sett med Unga Klara i Stockholm och Backateatern i Göteborg så det gällde att visa framfötterna, det var väldigt prestigefyllt. ”

Det skulle komma att bi ytterligare tre uppsättningar med Unga Teatern under Karin Parrots ledning. Men mörka moln hopade sig vid horisonten. Stadsteaterns ekonomiska kris blev allt värre, personalen satt i krismöten och teaterchefen blev uppsagd. Och när Stadsteatern omorganiserades lades Unga Teatern ner, efter tjugotvå års verksamhet. ”Det var så mycket som raserades när Unga Teatern lades ner 1992. Vi hade ju byggt upp ett fantastiskt system med lärarträffar och uppspelsdagar och skolkontakter. Allt det försvann ju också”, minns Karin Parrot.

Under Staffan Valdemar Holms tid som chef för Malmö Dramatiska Teater återupplivades Unga Teatern 1996 men lades ner igen två år senare. Det skulle dröja ytterligare sexton år innan Unga Teatern åter plockades fram ur sin dvala. Hösten 2014 startades en ny version av Unga Teatern under ledning av regissören Ada Berger. Starten var resultatet av flera års strävan och bearbetning av politikerna från dåvarande teatercheferna Petra Brylander och Jesper Larsson.

”Lilla döden hälsar på” (11/10 2014) – Pjäsen var Unga Teaterns första produktion efter nystarten 2014.

Nya Unga Teatern fick sin fasta scen i Studion högst upp i Hipphuset och en ny period med teaterpedagogiskt arbete för Malmös barn och ungdomar inleddes. ”Det var en viktig milstolpe”, menar Petra Brylander: ”Malmö hade en ung befolkning, det var det som var vårt argument. Att ha en dedikerad barn- och ungdomsverksamhet med en egen konstnärlig ledare och en egen profil, och helst ett eget hus, var vad vi ville. Det tog mycket kraft och energi men efter flera års enträget arbete fick vi till slut mer pengar så att Unga Teatern kunde starta.” Under den här perioden tog Unga Teatern över de årliga familjeföreställningar som Malmö Stadsteater hade presenterat under flera år, bland dem ”De sista trollen” och ”Hjältar, gudar, monster”. Andra uppsättningar var till exempel ”Lilla döden hälsar på”, ”Den arge” och ”Dig kan man göra vad man vill med”.

Sommaren 2018 var det dags för ett nytt steg. Från att ha varit ett treårigt utvecklingsprojekt blev Unga Teatern en del av Malmö Stadsteaters ordinarie verksamhet, med alla teaterns scener som spelplats. Och under det nya namnet Unga Malmö Stadsteater.

2016 hade Sara Cronberg tagit över rollen som ledare för Unga Teatern, och hon var nöjd med att verksamheten nu införlivades i stadsteaterns övriga verksamhet: ”Eftersom vi är en del av Malmö Stadsteater budgetmässigt så behöver man ju inte låtsas att vi är en egen enhet. Vi är helt enkelt det som Malmö Stadsteater gör för de unga. Det gör också att vi blir mer flexibla, att vi kan spela på Malmö Stadsteaters alla scener, vi är inte längre bara ett rum, Studion”, säger hon.

Sara Cronberg framhåller vikten av att det finns en dedikerad ungdomsverksamhet på en så stor teater som Malmö Stadsteater och att det finns någon som kan företräda den unga publiken och se till att de perspektiven inte glöms bort: ”Om det inte finns någon på en teater som hojtar till och tar de ungas perspektiv i diskussionerna så kan den aspekten försvinna. Det måste finnas någon som kan säga ’hallå, det här är viktigt, det här ska vi prata om, det här ska vi spela’. Det är jätteviktigt, annars kommer man snart att tappa regelbundenheten, riktningen och utvecklingen av teater för unga.”

Och just av det skälet har man sett till att ledaren för Unga Malmö Stadsteater numera ingår i ledningsgruppen på teatern och är med och påverkar repertoaren. ”Det är en tydlig prioritering och en viktig markering”, menar Sara Cronberg.

Till skillnad från verksamheten på 1970-talet spelas det idag inte så mycket teater ute i skolorna eller på fritidsgårdarna. Men teatern har två anställda pedagoger som träffar barnen i skolan. ”De möter barnen för att förbereda teaterbesöket och fördjupa den konstnärliga upplevelsen. Och vi märker ju om det har varit en pedagog ute i skolan och arbetat med barnen innan de kommer till teatern. Då är de mer insatta, förstår tematiken, har fått veta lite om hur det går till innan det blir en föreställning och, inte minst viktigt, fått lära sig skillnaden mellan teater och film”, säger Sara Cronberg.

Hon regisserade själv familjeuppsättningen ”Karl-Bertil Jonssons julafton” 2016, samtidigt som hon utsågs till ny chef för Unga Teatern. Men det finns en annan uppsättning som hon gärna lyfter fram. Den hette ”En annan värld” och spelades 2017. I den produktionen fick barn på flykt från Syrien, som väntade på besked om de skulle få stanna i Sverige, teckna sin verklighet. Teckningarna animerades och levandegjordes tillsammans med skådespelare på scenen. Uppsättningen blev uppmärksammad och fick bland annat Svenska Teaterkritikers pris.

Karl-Bertil Jonssons julafton” (26/11 2016) – Tage Danielssons klassiker hade premiär på Hipp 2016 och nypremiär hösten 2018.

”Där kom barnens verklighet verkligen in på scenen väldigt konkret, den uppsättningen hade vi inte kunnat göra utan input från barnen”. Den teatersatsning på de unga malmöborna som startade för snart femtio år sedan under namnet Unga Teatern har levt ett dramatiskt liv med såväl framgångar som nedläggningar. Och man kan konstatera att den åter lever och frodas. Och riktningen för Unga Malmö Stadsteater är tydlig, säger konstnärlige ledaren Sara Cronberg: ” Vi ska våga vara utforskande och experimenterande. Vi ska vara konstnärligt vassa och hitta nya vägar att berätta. Det är ett sätt att nå en ny publik.”

 

”En annan värld” (8/9 2017) – En pjäs som byggde på berättelser från barn på flykt från Syrien och som kombinerade skådespelare med animerade figurer på scenen.

--------------------------

Unga Teaterns konstnärliga ledare genom tiderna: Pierre Fränckel (1970-1971), Leif Svanberg/Tom Deutgen (1971-1973), vakant (1973-1974), Ronnie Hallgren (1974-1984), Lars G Thelestam (1984-1985), Ronnie Hallgren (1985-1986), Claes Lundberg (1986-1987), Kristina Kamnert (1987-1988), vakant (1988-1990), Karin Parrot (1990-1992), Ada Berger (2014-2016), Sara Cronberg (2016-)

--

Unga Teaterns spelplatser: Nyan (1970 - 1976), Pireus (1976 - 1982), Carolinahallen (1982-1984), Ingen fast scen (1984-1986), Verkstan (1986 - 1992), Studion/Hipp (2014 - 2018), Malmö Stadsteater - Hipp/Studion/Intiman (2018 - ).

AKTUELLA FÖRESTÄLLNINGAR PÅ UNGA MALMÖ STADSTEATER

En annan värld, spelas på Studion 18 okt – 15 nov 2019.

Hans och Greta, spelas på Hipp, 7 nov – 29 dec 2019.

 

MALMÖ STADSTEATERS SPELARKIV

Väck teaterminnen till liv i vårt spelarkiv som omfattar alla Malmö Stadsteaters dramatiska produktioner sedan starten 1944.

Få en intruduktion till Malmö Stadsteaters olika epoker med exempel på föreställningar

Eller sök efter något specifikt