Fredrik Gunnarssons ansikte sticker upp bakom en avskärmningsvägg.
Bakom kulisserna

Intervju med Fredrik Gunnarson

Du spelade Kontrabasen för 15 år sedan, och återigen på din egen teater Bjärnum Stadsteater i somras. Hur har det varit att jobba med materialet och uppsättningen igen?

När jag skulle läsa om den efter så många år var jag lite orolig att jag inte skulle tycka om den lika mycket som jag gjorde förra gången, att den skulle kännas lite passé och platt. Men det var tvärtom. Det kändes snarare som att både jag och texten hade mognat, och att jag förstod både humorn och svärtan i texten bättre nu. På ett sätt tänker jag att jag borde ha varit på tok för ung när jag gjorde den då, att det mer handlar om en människa i den ålder jag är nu. Om jag gör den igen om 15-20 år kanske jag kommer känna likadant då. Det som också var bra var att jag inte kunde hitta min gamla bearbetning av pjäsen utan fick göra en ny, och jag är ganska övertygad om att vissa textpartier som jag då tog bort, för att jag helt enkelt inte fattade dem, är med nu. Och annat har jag nu strukit för att det inte känns relevant längre. 


Du är både uppsättningens regissör och skådespelare. Hur är Fredrik Gunnarson som regissör?

Man kan säga såhär; han bör nog hålla sig till att regissera skådespelaren Fredrik Gunnarson. Jag har en gång regisserat andra skådespelare och vad jag kan minnas höll jag mest på att visa före, dvs. spela upp scenerna och rollerna så som jag tyckte dom borde spelas, något alla skådespelare avskyr, mig inräknat. Sen när det började närma sig premiär var jag mest avundsjuk för att jag inte skulle få vara med.

I det här arbetet fungerar det lite som så att jag i början spelar igenom delar eller hela pjäsen, sen sätter jag mig med texten och försöker minnas vad jag gjorde och tänkte, om det kändes bra eller inte, och sen gör jag om det med de ändringar jag bestämt mig för. Det kan gälla scenerier, tonläge, om jag vill dra ett visst moment åt ett humoristiskt håll eller strama upp det. Ju närmare premiär jag kommer så tystnar regissörsrösten mer och mer, och skådespelaren börjar ta över materialet. Man kan säga att pjäsen förflyttar sig från mitt huvud och ut i kroppen ju mer jag känner den. 


Om du hade varit musiker i en orkester istället för skådespelare, hade du då spelat kontrabas?

Det var nyligen ett inslag på TV att Sverige lider brist på välutbildade kontrabasister så det hade kanske varit en idé. Annars var jag väldigt intresserad av cello i ungdomen men när man skulle välja instrument efter det obligatoriska året med blockflöjt, fast jag fick gå två år, min flöjtlärare tyckte att det var bäst så, fanns det ingen plats för mig i cellogruppen så jag fick ta trumpet istället. Jag har gjort några år i Örebros kommunala musikskolas orkester som tredjetrumpetare, och vad gäller att leva i skuggan av solisterna så kommer inte tredjetrumpeten långt efter kontrabasen. Allt det där har jag alldeles säkert haft med mig i arbetet.

Kontrabasen spelas på Intiman 9, 12, 13, 14 och 15 januari 2016.
Läs mer om föreställningen och köp biljetter här!