Fredrik Gunnarsson och Carina Persson förbered scenen med ljus och speglar.
Bakom kulisserna

Olikheter som klickar

Fredrik Gunnarson är skådespelare och regissör och Carina Persson ljusdesigner. De har känt varandra länge, varit ett par och har barn tillsammans, men med monologen Vincent möts de för första gången som ett konstnärligt team. Ett klockrent samarbete, säger de båda två.

Fredrik Gunnarson lutar sig mot en stege och skrattar
Vincent handlar om konstnären Vincent van Gogh, som var en av den moderna konstens främsta föregångare. Han sålde bara en enda tavla under hela sitt liv och stöttades ekonomiskt av sin lillebror Theo. Pjäsen handlar lika mycket om brodern. Fredrik Gunnarson spelade Vincent för tolv år sedan, och återigen på sin egen teater Bjärnum Stadsteater i somras. Han både regisserar och står själv på scen, och har också översatt och bearbetat pjäsen. Det är onekligen en berättelse som fångat honom:

– För mig är inte det viktiga att publiken ska få lära känna Vincent van Gogh, förklarar Fredrik. Jag vill berätta en tragisk kärlekshistoria, hur en människas destruktiva liv drar med sig en annan människa för att kärleken mellan dem är så stark. Och sedan är det ju en bonus att det faktiskt har hänt. Historien är så gripande, sorglig och rolig i sig själv. Sedan om publiken efter föreställningen vill veta mer om van Goghs konst så är ju det fantastiskt.

Carina Persson har skapat ett visuellt rum där ljuset är scenografin. Det finns ingen ljusrigg och inga lampor är gömda.
– Jag ogillar när man döljer saker, jag vill visa ett rum som det är. Jag tycker det är jobbigt när allt bara är vackert. Kontrasterna är viktiga, det kan vara fult och sedan vackert. Det ska kännas rent, förklarar Carina.

När Fredrik frågade Carina om hon ville jobba med honom svarade hon på en gång innan hon ens läst pjäsen: ”Ja, jag tänker speglar”:
– Det är tacksamt att jobba med ljus i speglar, det reflekterar och studsar, berättar Carina. Speglarna blir en del av berättandet och Fredrik använder dem på ett enkelt sätt. Vi ser ett rum skapas utifrån vad som händer i hans huvud. Jag är generellt intresserad av riktningar i rum, hur man med ljus kan ändra volymen i ett rum. Jag tycker inte om traditionell realistisk teater uppbyggd i kulisser, det skulle vara helt ointressant för mig att jobba med. Fredrik och jag möts i att vi gillar det som är äkta, ingen av oss gillar när det är på låtsas, och vi är överens om att vi inte vill visuellt illustrera det man pratar om på scen.

Pjäsen är en konventionell återberättande historia, och Fredrik beskriver sig som en på många sätt en konventionell skådespelare som tycker om det realistiska skådespeleriet. Tillsammans med Carinas okonventionella tänk och abstrakta scenrum händer här något speciellt. Det olika klickar i varandra:
– Jag gillar ju en berättelse där man förstår, menar Fredrik. Jag springer till exempel inte benen av mig för att se Jelinek. Men jag ser gärna en oerhört välspelad Pinter eller Shakespeare. I det här arbetet med Carina känner jag att ett plus ett blivit tre. Våra olika tänk befruktar varandra så otroligt mycket.

Carina håller med och menar att deras olikheter är styrkan i samarbetet:
– Vi tycker ju mycket båda två och har ganska olika stil. Vi står för starka åsikter och när de möts blir det helt klockrent. Det är väldigt coolt.

Vincent spelar på Intiman 7 – 29 april. Läs mer om föreställningen här och boka biljetter.