""
Gästskribent
Bakom kulisserna

VAD VET VI OM TRANSHISTORIEN?

År 1898 får en poliskonstapel en potta tömd över huvudet. Det är Helga, eller Carl August, Lundström som lutar sig ut genom ett fönster på bordellen där hen arbetar och vänder upp och ner på pottan, ”i tydlig afsigt att orenligheten skulle helt och hållet öfverskölja den derstädes för tillfället posterade konstapeln”. Lundström plockas in, men anklagas inte bara för att ha hällt kiss på polisen. Vid tillfället är hen nämligen klädd i ”en del fruntimmerskläder”. För ordningsmakten betydde det att Lundström var en man som låg med män, och det var – till skillnad från att klä sig i vilka kläder man ville – olagligt. 

De säger att det har blivit modernt med trans, att det är någonting nytt. De säger att ungdomarna har börjat växla kön hur som helst. Att de tar för snabba beslut och är för säkra på sin sak. Att de är förvirrade och inte vet vad de vill. Allt det där sa de för hundra år sedan också, när Lundström levde. Det finns nämligen sådant som alltid beskrivs som en nyhet, oavsett hur ofta det händer. 

Men redan hundra år innan Lundström levde härjade stortjuven Lasse-Maja som bäst (eller värst, beroende på vem man frågar). Till skillnad från Lundström blev hen aldrig misstänkt för att ligga med män, trots att hen beskrev kärleksrelationer med både män och kvinnor i sin självbiografi. Lasse-Maja var visserligen jagad av polis, men inte för att hen levde växelvis som kvinna och som man utan för att hen var en notorisk tjuv. 

Till skillnad från Lasse-Maja har de flesta könsöverskridare levt rätt vanliga liv, långt från allmänhetens intresse. Som Aron Forss, som på 1840-talet var lite känd för sina kvinnokläder, men mest för sitt populära konditori. Eller Andreas Bruce, som tjugo år tidigare gick igenom vad vi skulle kalla en juridisk könsbekräftelse. Visst pratades det en del när han fick ett nytt förnamn och plötsligt satte sig på männens sida i kyrkan, men så farligt var det inte. Senare arbetade han som bokhållare och uppfostrade barn och var som pappor är mest.

Transhistorien är alltså betydligt äldre än vad den verkar, när folk säger att det har blivit modernt med trans. Men den pågår fortfarande. Det är bara några år sedan Sverige slutade tvångssterilisera transpersoner. Det var dessutom inte självklart att vi skulle sluta – det finns riksdagspartier som tyckte att vi skulle fortsätta. Och vi skickar fortfarande tillbaka flyktingar till länder där transpersoner förföljs. Att du är trans betyder inte att du får asyl.

Historiskt sett är det ofta i mötet med samhällets maktinstanser som det har blivit problem för könsöverskridare. I slutet av 1700-talet ställdes Anders Magnus Åhrman inför rätta efter att ha gift sig med en kvinna. Tidigare hade han fått ett intyg om att han kunde gifta sig med antingen en kvinna eller en man, men nu ifrågasattes det. Kyrkoherden som skrivit intyget försvarade sig med att han hade trott att Åhrman var både man och kvinna. Det hade han nämligen hört av hans arbetsgivare, som först anställt Åhrman som piga men ändrat arbetsbeteckningen när han sa sig vara man. Åhrmans faster fick också förklara sig. Varför hade inte hon sagt ifrån när hon fick veta att brorsdottern skulle gifta sig med en kvinna? Det var väl inget konstigt med det, sa hon. Bara för att han hade varit flicka som barn behövde han väl inte vara kvinna nu? 

Människor verkar ha haft en ganska flexibel syn på kön innan 1900-talet. Det viktiga var att passa in i samhället. Om du klarade av ditt jobb och inte bråkade med någon så blev du oftast lämnad ifred.

Under 1900-talet förändrades situationen. På en del sätt blev det svårare. Samhället ville kontrollera könsöverskridande kroppar och beteenden. Det var en del av samma rasistiska värdesystem som skapade andra hierarkier mellan människor – teorier om kön, sex, ”ras” och ärftlighet gick hand i hand. Samtidigt ledde utvecklingen till nya gemenskaper. Könsöverskridare slöt sig samman och bildade intressegrupper och subkulturer. 

Då, precis som nu, fanns det de som var rädda att könsöverskridandet skulle sprida sig. Trans kanske smittar? Ungdomar låter sig ju övertalas så lätt. De tar för snabba beslut och är för säkra på sin sak! De är förvirrade och vet inte vad de vill! 

 

En anledning till att polisen var så intresserad av sådana som Helga/Carl August Lundström var just oron för att könsöverskridare skulle slå sig ihop. Och det stämmer att hen ingick i grupper där hen blev respekterad som sig själv. Det finns foton bevarade där hen poserar både som vacker ung man och vacker ung kvinna. Hen visste nog att det fanns de som uppskattade de där fotona, som tyckte om och beundrade hen. Kanske var det de sammanhangen hen fick mod ifrån, när hen lutade sig ut genom fönstret och tömde en potta över huvudet på en polis. 

 

SAM HOLMQVIST, doktor i litteraturvetenskap med genusinriktning vid Umeå Universitet 

 

 

HEDWIG AND THE ANGRY INCH spelas på Hipp 16/1 – 29/2 2020 

Läs mer om föreställningen