Porträtt av teaterchef Kitte Wagner på Hipp.
Bakom kulisserna

Vi ska berätta de bästa och mest relevanta historierna

När Kitte Wagner kommer till Malmö Centralstation från Köpenhamn varje morgon slås hon av hur internationellt, livligt och vänligt Malmö är. ”Och sedan när jag går in genom porten till Hipp känner jag att oj så fint här är, det här huset har så mycket själ! Jag har aldrig riktigt lust att åka tillbaka till Köpenhamn när jag är här, skrattar hon”. 

Kitte Wagner är Malmö Stadsteaters nya teaterchef och den gamla gedigna Hippodromteatern i centrala Malmö är hennes nya plats i livet. Hon har lång erfarenhet av ledarskap inom det professionella kulturlivet i Danmark, och har bland annat varit VD i åtta år för Nørrebro Teater i Köpenhamn och innan dess dramaturg och projektledare i tio år på Betty Nansen Teatret i Köpenhamn. 

Berätta lite om dig själv och hur du hamnade i teaterbranschen?

– Under min uppväxt gick vi inte på teater, mina föräldrar var inte teaterintresserade. Men när jag som 9-åring spelade husar i en Dario Fo-komedi på skolan öppnade sig en ny värld. Jag kunde få folk att skratta och jag kunde få vara någon helt annan. Jag hade mycket vild fantasi och i den hamnade jag i en annan värld, och teatern blev som en magnet för mig, jag ville verkligen jobba med teater.

Efter sin universitetsexamen kontaktade Kitte teatercheferna Peter Langdahl och Henrik Hartman på Betty Nansen Teatret i Köpenhamn:
– Det enda jag ville som ung var att jobba där, förklarar hon, och de anställde mig som dramaturg. Senare har jag frågat dem varför, och de svarade ”Ja Kitte, du var ung och vi fick dig billigt”.

Åren på Betty Nansen Teatret var enormt lärorika för henne med uppsättningar som Robert Wilsons Woyzeck, Lars Noréns Personkrets och flera pjäser av PO Enquist. Teatern vann massor av priser och hade samarbeten med flera svenska teatrar, och det kommer henne till godo nu eftersom hon har skapat sig ett stort nätverk i Sverige.

Varför vill du vara teaterchef?

– Då när jag var på Betty Nansen hade jag aldrig tänkt att jag skulle kunna vara chef, det fanns inga kvinnliga teaterchefer i Danmark då. Det var faktiskt Birgitta Englin som sa till mig ”Men Kitte du skulle kunna vara chef. Det du gör är ju ett teaterchefsjobb”. Jag minns att det var ett sånt där plötsligt uppvaknande, skulle jag kunna vara teaterchef? Om någon hade sagt till mig då att ”Kitte du kommer bli teaterchef, först i Köpenhamn, och sedan för en stor känd teater i Sverige”, då hade jag sagt nej du ljuger.

Efter en del ledarskapsutbildningar fick Kitte reda på att hon är en typisk chefsprofil. Och en typisk chef är någon som är intresserad av att utveckla andra, som intresserar sig för den stora strategin och vart vi är på väg. En person som gillar att kommunicera och ta ansvar. 
– Allt det där är jag, säger hon. Men chef blir man inte då man skriver under sitt kontrakt, chef det blir man på riktigt den dag man får en riktigt stor kris, och man ska ta ett svårt beslut. Då blir man chef, och då ser man vem man är. Men sånt visste jag ju inte när jag bara älskade teater, och jag tycker fortfarande att teatern är en magisk plats. 

 Vad kände du till om Malmö Stadsteater innan du sökte jobbet?

– Ganska mycket. Malmö Stadsteater har en enorm position även i Danmark, som en väldigt fin och respekterad teater. Inte minst på grund av ensemblen, den är Malmö Stadsteaters pärla. Jag kände till Intiman som det guldkorn den är, men också Hipp med sitt fantastiska teaterrum. Många danska regissörer och scenografer som jag känner arbetar här. Hela Malmö har ett extremt starkt teaterliv, med alla fria grupper till exempel. Flera av skådespelarna kommer från dessa fria grupper, och Malmö Stadsteater är ingen ö, vi är beroende av allt som händer i staden.

Kitte har en stark känsla av att hon gör en tidsresa när hon upplever Malmö, och det på en kort distans. Här blandas 1800-tals byggnader med skejtare. Malmö har en stor demografisk spännvidd på en liten yta och för en teatermänniska som Kitte blir Malmö extremt intressant.

Har du hunnit lära känna Malmö, och har du någon favoritplats?

– Jag har flera. Det här kanske är typiskt danskt men jag älskar Malmö Centralstation. En gammal station med massor av liv, och en fin bokhandel dit jag går ofta. Jag tar en kaffe, tittar på människor, och ser hur internationellt Malmö är. Massvis med pendlare, hundratals nationaliteter som far hit och dit. Möllevångstorget tycker jag också mycket om, ett grönsakstorg dit alla kommer där det inte är svindyrt. Och arbetarkulturen som finns där med statyn, det tycker jag riktigt mycket om. Alla och ingen hör till där, jag menar det som positivt. Malmö är hippt också, och ungt! Torget vid Malmö Konsthall med sina skejtare, alltså jag har aldrig riktigt lust att åka tillbaka till Köpenhamn när jag är här. Så är det. Det har ju också med att göra att Malmöborna är så trevliga helt enkelt, lättpratade, jag har lätt för att börja snacka med folk. 

Vad kan Malmö Stadsteaters publik förvänta sig framöver?

– De kan förvänta sig all slags teater och vi ska berätta de bästa och mest relevanta ­historierna. Drama, klassiker, familjeföreställningar, komedi, både moderna och mer traditionella uppsättningar. Vi ska också fortsätta med nycirkus, Hippodromen är ju ett cirkushus. Jag har också en dröm om att göra mer snabba saker, som kabaréaftnar på Hipp där vi har en värd och ett band, tapas-teater helt enkelt. Små goda bitar, och det ska vara helt förutsättningslöst. Du ska kunna slinka in på teatern och få en skön kväll med teater, humor, sång och dans. Sedan hoppas jag att teaterpubliken här i Malmö vill hjälpa oss att få till en repertoar som är helt perfekt för dem. Jag vill gärna lyssna på och ha en dialog med Malmöborna. Jag har redan läst i teaterns ­publikenkäter att många uppskattar skådespelarna, och jag känner likadant själv! Jag vill berätta historier om hur vi ska närma oss varandra. Vi befinner ju oss i en tid igen, just nu, när vi bygger murar och stänger gränser. Då växer rädslan och ängsligheten. Det händer överallt, men demoner tycker inte om frisk luft, och om vi kommer nära varandra så dör rädslan. Malmö är en mycket speciell stad för den är faktiskt den tredje mest internationella staden i världen. En stad för alla!

Kitte sitter inne i salongen på Hipp
Kitte Wagner

Ålder: 48
Familj: Lever tillsammans med en dansk skådespelare och har två barn
Bor: Köpenhamn, och övernattningslägenhet i Malmö
Utbildning: Master i kommunikation och dramaturgi vid Roskilde Universitet
Bakgrund: Teaterchef på Nørrebro Teater 2006–2014, dramaturg och projektledare Betty Nansen Teatret 1996–2006.