Scenografen och kostymdesignern Helle Damgård har skapat världen som omger artisterna, musikerna och skådespelarna i föreställningen Vinnaren tar allt. Vanligtvis finns en färdig berättelse och rollkaraktärer att förhålla sig till, men eftersom arbetet med texter, musik och medverkande artister i föreställningen pågått parallellt blev processen lite annorlunda. Alla som är inblandade i detta kollektiva projekt har dock haft en tydlig bild av tematiken i föreställningen. Den ska handla om vår samtid och hur vår demokrati fungerar i en värld som utmanas av en tilltagande populism. Scenografin och kostymdesignen har handlat mycket om mönster, rörelser och färgskalor. I detta bildreportage får vi ta del av Helles idéskisser och privata processbilder från arbetet med scenografin och kostymdesignen till Vinnaren tar allt.
Inför arbete med en scenografi samlar vanligtvis Helle mängder av inspirationsbilder och väljer sedan ut bilder och idéer som har en gemensam linje. Till Vinnaren tar allt kom bilderna att handla om mekanik och maskiner där delarna rör sig var för sig men tillsammans skapar en helhet. Cyklar, byggnadsställningar, kugghjul, fabriker, byggnadskranar och propellrar. Med tiden formades en scenografiidé där fem höga mobila torn och stadstlikanande siluetter skapar en unik scenvärld för föreställningen.
I Helle Damgårds arbetsrum bygger hon sedan upp en modell över hur scenografin ska fungera på scenen. Allt är skalenligt och de olika delarna kan flyttas runt och ljussättas för att man ska få en känsla för hur det kan bli i verkligheten.
Tidigt under processens gång kom artisten Thomas Öberg med en idé om en trojansk häst som skulle kunna dyka upp i föreställningen och lura publiken på något sätt. Kanske med ett överraskande innehåll eller som en undanmanöver. Helle Damgård klippte ut en häst i kartong och sparade idén. Vid ett senare tillfälle i planeringen behövdes ett inslag för att bryta av föreställningen och då plockades hästen fram igen. På vilket sätt den spelar en roll i föreställningen vill vi inte avslöja i förväg.
En färgskala i rött, rosa, orange och gult var utgångspunkten för kostymdesignen. Karaktärerna kan på så sätt både hänga samman och avvika från varandra på scen under föreställningen.
Med utgångspunkt från en ganska specifik färgskala tog Helle sedan fram många idéskisser på kostymer åt de olika artisterna i föreställningen. Detta skedde parallellt med att texterna och låtarna till föreställningen skapades. Det var därmed inte exakt klart vilka kostymidéer som skulle fungera i föreställningen, och löpande ny input gjorde att antalet kostymskisser per medverkande blev ganska många.
Med tiden träder specifika karaktärer fram ur texterna som skrivs av Gertrud Larsson, Åsa Asptjärn och 17 andra medförfattare och musiker. Här syns t ex en kameleont, två guppiefiskar och en högväxt diktator.
