Det här är ett arbetsmaterial för er som ska se Sweet sixteen. Materialet består av ett förarbete samt ett avsnitt som består av länkar med kontaktuppgifter och råd. Efterhand kommer vi fylla på materialet. 

Det här materialet är till för dig som lärare, men om ni tycker det är bra dela gärna med dina elever då det finns värdefulla länkar och information för den som mår dåligt. 

Tematik

Denna föreställning berättar historien om Dunja, som för en dialog med sin avlidna syster Dido. Dido tog sitt liv dagen innan sin 16-årsdag. Dunya fyller snart 16 år och ska hålla ett föredrag i sin klass om självmord. 

Pjäsen tar upp tankar om depression, om att leva vidare efter att ha förlorat någon nära, om ensamhet, förälskelse och hur det är att navigera i en tonårsvärld. 

Klassrummet som teaterscen - hur går det till?

Vi är bara på mitt rum, ditt gamla rum. Jag har precis duschat. Och de här gulliga klasskamraterna har jag hittat på, för jag ville öva på min redovisning – mitt föredrag – som jag ska ha imorgon. Och det funkar bäst om man verkligen ser det framför sig, så jag fantiserade ihop hela min klass.

Sweet sixteen är en klassrumspjäs och det innebär att pjäsen du ska se spelas i ert klassrum. När man spelar i ett klassrum spelar man oftast bara för en klass i taget och utan särskilt mycket scenografi, ljus eller ljud. Skådespelarna kommer också nära publiken.

I Sweet sixteen spelar de två skådespelarna i hela klassrummet och rör sig bland publiken. När du bjuds in i klassrummet börjar föreställningen direkt, du kommer gå fram till en sittplats vid ett bord och sätta dig, ungefär som vanligt vid en lektion. Du förväntas inte reagera på något särskilt sätt utan var bara den du är. Även om skådespelarna kommer nära så är det en teaterpjäs du tittar på, upplevelsen kanske känns närmare när det sker i ditt klassrum men du är fortfarande publik.

Som publik är man alltså sig själv och man kan reagera på det man ser och upplever på olika sätt. En del kanske blir berörda och gråter, andra fnissar eller tittar ner i bänken. Du får skratta, gråta och leva dig in i upplevelsen precis som den du är. Det är din subjektiva upplevelse av teaterföreställningen som är viktig, och den kan ta sig olika uttryck.

Ditt klassrum är alltså en teaterscen under den timme som föreställningen pågår, men scenen är också både ett klassrum och ett sovrum. Pjäsen handlar om två systrar. När du kommer in finns Dunya som är 15 år i rummet, som i pjäsen är hennes sovrum men i hennes fantasi är det också hennes klassrum. Dunya ska förbereda en föreläsning för klassen på temat självmord, men så fort Dunya tänker på självmord tänker hon på sin syster Dido som begick självmord för två år sedan. Dido spelas av en skådespelare som om hon fanns på riktigt, men egentligen bara är en del av Dunyas minne av sin syster.

Hjälpande länkar

Att självmord eller självmordstankar är svåra att prata om kan ha flera anledningar. Om du har en vän eller anhörig som du vill hjälpa eller själv mår dåligt så finns det hjälp att få. Här nedan hittar du länkar till flera olika organisationer och verksamheter som vill och kan hjälpa dig.

Malmö Stad: här kan du få stöd

Suicide Zero: Hjälplinjer om du eller någon i din närhet mår dåligt och har självmordstankar

Malmö Stad: Våga fråga, tips på hur du kan prata med någon som mår dåligt

Läs om malmöbor som delar sina egna erfarenheter 

1177: Till dig som har självmordstankar

1177: Hur kan du hjälpa någon som har självmordstankar

Pjäsen har tidigare spelat på Uppsala Stadsteater och detta materialet är framtaget av dramapedagogerna Anna Sandin och Maria Trost på Uppsala stadsteater som varit så vänliga att dela det med oss.