Att få vara lite av mycket, mycket av allt.
2019-03-18
Det är 10 år sen sist, men nu är det äntligen dags för skådespelaren Sandra Stojiljkovic att åter spela sin hyllade monolog Panik panik kom inte hit. Föreställningen kom till när Sandra Stojiljkovic gick på Teaterhögskolan i Malmö, och bygger delvis på Sandras egna erfarenheter. Den spelades på Malmö Stadsteaters scen Studion våren 2009 och handlar om en flicka i Malmö med rötter i både Serbien och Sverige som har skilda föräldrar. 
Sandra Stojiljkovic spelar rollen som 9-åriga Sanja.
Är pjäsens Sanja den riktiga Sandra?
– Ja, både och. Den bygger på min egen bakgrund. Mycket av det ni ser i pjäsen tar avstamp i min barndom. Sen är det ju teater och då vill man alltid spetsa till lite grann. Till exempel att jag har skilda föräldrar, det stämmer. Att jag blev retad, det stämmer. Att jag har en bror, det stämmer, men han är ingen mördare.
Har du några tips på vad man kan göra när föräldrarna är skilda och man bor på två ställen?
– Mina föräldrar bråkade rätt så mycket när jag var liten, så jag tyckte det var bra att dom skilde sig så jag slapp lyssna på deras bråk. Men ibland kan man ju längta efter att alla ska vara tillsammans, men då brukade jag trösta mig med att jag visste att mamma och pappa älskade mig, oavsett om dom bråkade med varandra. Ett tips är att man kan prata om sina känslor med kompisar, eller andra vuxna som en lärare eller någon annans mamma eller pappa. Ett annat tips är att skriva om hur man känner, i till exempel en dagbok. Det viktigaste är att man får ut sin känslor på något sätt så att man inte går och har det inom sig. 
Sandra Stojiljkovic pratar med regikonsulten Ragna Wei i en repetitionspaus.
Tror du att det är annorlunda att vara 9-10 år idag?
– Ja, det är säkert jätteannorlunda på många sätt. Men sen är det säkert väldigt samma på många sätt också. Min mamma och pappa jobbade mycket när jag var liten, men det tror jag att mammor och pappor gör idag också. Det fanns heller inte några Ipads eller Iphones när jag var liten …
Vad är det bästa med att växa upp i två kulturer?
– Det bästa med att vara lite serb och lite svensk, det är att jag kan prata två språk. Det är också att jag har familj och släkt i ett annat land som jag kan åka och hälsa på. Sen tycker jag väldigt mycket om den kulturen vi har i Serbien, med musiken, dansen och maten. Allt det tycker jag väldigt mycket om. Som Sanja också säger, att man kan få känna sig lite serb och lite svensk. Att man kan få vara lite av mycket, mycket av allt. 
Panik panik kom inte hit spelas på Studion för årskurs 1-3, samt offentliga föreställningar på lördagar 23 mars, 6, 13, 27 april och 4 maj.
