Provocerande tantsnusk, censur och frigörelse

Vad är det som är så provocerande med Jackie Collins?  

Hennes böcker har sålt över 500 miljoner kopior världen över. De är översatta till 40 olika språk. Men om du vill låna någon av hennes böcker, kan det bli svårt. Det finns nämligen bara en fysisk bok av henne på Malmös stadsbibliotek. Och den är på engelska. Samtidigt är hennes hemsida blockerad av Malmö Stad. Nu pratar Dawit Isaak-biblioteket om att ta in hennes böcker, eftersom de faller inom ramen för censurerad och förbjuden litteratur.  

Motståndet mot Jackie Collins har hängt med sedan hon 1968 debuterade med The World Is Full of Married Men. Trots den publika framgången, förbjöds boken i Australien och Sydafrika. I Sverige översattes den aldrig. Erik Holmströms svenska bearbetning är med andra ord första gången berättelsen görs tillgänglig på svenska.  

Det har länge funnits debatter om Collins författarskap i Sverige. ”Tantsnusk har inte på Bok och biblioteksmässan i Göteborg att göra”, skriver GT i en artikel från 1984. Samtidigt som Collins böcker såldes i massupplagor, hotade sex svenska förlag med att bojkotta mässan. De ansåg att hon skulle ta uppmärksamhet från de förlag som ”seriöst försöker nå ut med god litteratur.” 

Vad är egentligen god litteratur? Ett nobelpris? 500 miljoner sålda böcker?  

På 1980-talet myntar Jan Myrdal begreppet ”tantsnusk”. Det är en nedvärderande term som refererar till erotiska böcker där kvinnans sexuella lust ofta står i centrum. Kvinnan som läser är med andra ord en tant, medan författaren som skriver ägnar sig åt snusk. I många hem står Collins böcker undangömda. De blir lästa, men i smyg. Den finkulturella smaken ställs mot den skamsna läslusten.  

Oavsett kritiken stod Jackie Collins själv för det hon skapade. ”Jag tycker om hård och rak litteratur”, sa hon i en intervju. ”Jag tycker om att få livet självt från boken. Inget pretentiöst blomsterspråk. ” Dessutom tyckte hon om att skriva om sex. ”Och i mina böcker förekommer sex i samma utsträckning som i vanliga livet – det vill säga ofta!”  

Förutom en fallenhet för att skriva erotik, hade Collins en unik inblick i Hollywoods innersta krets. Hennes storasyster, Joan Collins, var en framgångsrik skådespelare (känd från bland annat TV-serien Dynastin). Joan bjöd tidigt med sin lillasyster på mingelfester och auditions. Och genom sitt författarskap, fick Jackie Collins snart en egen plats i Hollywoods etablissemang. Det hon såg och hörde, omvandlade hon till fiktion i sina böcker. ”Om jag skrev vad dessa män berättar om sina förhållanden med olika kvinnor skulle läsaren tro att jag ljög. Därför gäller det att censurera sanningen.”  

Idag kan även sättet som hon skriver på uppfattas som provocerande. Bland beskrivningar av kvinnans sexuella njutning, ryms Collins egna förutfattade meningar, situerade i en könsnormativ rikemanssfär. Hennes författarröst upplevs ibland som en av karaktärerna i hennes egna böcker. Den kan både uttala sig förskönande och nedsättande om kvinnor. Med andra ord finns det mycket som går att uppröras över i Collins böcker. Hon beskriver kvinnlig njutning som självklar. Hon beskriver en omoralisk värld utan att moralisera. Hon tillhör på många sätt världen hon skriver om och delar ibland dess värdering. Kanske är det just den komplexiteten som fortsätter att provocera. Kanske är det just därför hennes litteratur är så lockande. 

”Mina böcker handlar inte om kvinnor som får nervösa sammanbrott därför att deras män överger dem. Mina kvinnor är starka och går segrande ur striden.”  Jackie Collins, 1984 

Amanda Fromell, dramaturg

Källor:

”Tantsnusk och finkultur” i Expressen (2010), https://www.expressen.se/kvallsposten/kultur/tantsnusk-och-fulkultur/ 

”Five Things You Didn’t Know About JackieCollins” i The Week (2016), https://www.theweek.co.uk/65333/jackie-collins-five-things-you-didnt-know-about-the-racy-author 

Kärlek och tantsnusk - när skönlitteratur blir fullitteratur, av Sandra Bood, Karlstads Universitet (2019).

När läsning blir som onani (2018), forskning.se  

“Hot om bojkott mot tantsnusk”, i Göteborgs-Posten (1984-08-26).