I år har Emmalisa Pauly fotograferat åt Malmö Stadsteater i tio år. Genom åren har hon hunnit fota flera hundra föreställningar och tagit tusentals bilder tagna bakom kulisserna. Från teaterlekar som barn, kurser på Drömmarnas Hus och insikter på gymnasiet om att hon nog inte kommer att bli någon skådespelare – till första gången i mörkrum, fotokurser på folkhögskola, bildjournalistutbildning och ett mindre missförstånd ledde henne till slut till Malmö Stadsteater. Med fler än 200 fotade föreställningar bakom sig har hon fortfarande en förkärlek till teatervärlden och att få glänta på dörrar och visa det som publiken annars inte får se. 

Relationen mellan Emmalisa och teater är lång. Det har åtminstone varit med i en stor del av hennes liv. Det började med teaterlekar när hon var runt 10 år gammal, och fortsatte till kvällskurser på Drömmarnas hus (nuvarande Malmö Stadsteater Rosengård) i 14 års-åldern. Det var där och då som hon greps av teatervärlden och förstod vad det handlade om och vad det kunde vara. Senare gick hon också teaterprogrammet på gymnasiet i Malmö. Där insåg Emmalisa att hon nog inte skulle bli skådespelare.

"De andra i klassen andades Shakespeare, drömde om Scenskolan och att stå på scen på Dramaten. Men där var inte jag", säger Emmalisa.

Från jobb i biljettkassan till frilanskontrakt

I samma veva hade hon en fotokurs som tillval i skolan. Hon började hänga mer och mer i mörkrummet och fotade affischbilder till skolans föreställningar. Där såddes ett frö om att foto kanske är något att satsa på i stället. Det ledde senare till att hon pluggade foto på folkhögskola varvat med jobb i biljettkassan på Malmö Stadsteater.

Till slut sökte hon in till, och kom in på, bildjournalistik på Nordens Fotoskola, på Biskops Arnö. En yrkeshögskoleutbildning som skolat många välrenommerade och kända fotografer. Utbildningen ledde till praktik och sedan vikariat på Sydsvenskans Malmöredaktion. I slutet av vikariatet kommer hon till Malmö Stadsteater för att göra ett reportage till tidningen. Där träffar hon dåvarande marknadschef Jenny Bång, och säger att hennes vikariat snart går ut och att hon gärna skulle jobba på teatern om det fanns behov. Emmalisa syftade själv på jobb i biljettkassan, men Jenny tänkte annorlunda. En tid senare får Emmalisa erbjudande om att komma och jobba som fotograf på Malmö Stadsteater. Det var ett oväntat erbjudande men inte ett speciellt svårt val att tacka ja till.

Emmalisa började jobba som fotograf på teatern 2015. Där blev hon kvar i två år, innan hon i stället började frilansa. Och det har hon fortsatt med. Det betyder att hon i år varit föreställningsfotograf åt Malmö Stadsteater i tio år. Hon är inte helt säker på hur många föreställningar hon har fotat för teatern, men hon uppskattar det till att vara ungefär 250 stycken. Förutom att jobba med oss tar hon också bilder åt Malmö Opera, Helsingborgs stadsteater och en rad andra olika scener.

"Jag fick erbjudandet om att börja som fotograf på teatern i matsalen på fotoskolan, och jag minns det så tydligt. Jag var helt chockad, och mina klasskompisar var lika överraskade. Under tre års tid hade vi blivit lärda att fotografyrket aldrig erbjöd anställningar och att frilanslivet skulle bli mycket tufft. Och där satt jag, utan att ens ha tagit examen, med ett jobberbjudande. Jag blev så glad!", säger Emmalisa med ett skratt.

Lärdomar från teatervärlden

Som fotograf och i sin vardag har Emmalisa haft nytta av sin bakgrund i teatervärlden. 

"Att hålla på med teater har gett mig ett mod och en stark självsäkerhet. Att testa att stå på scen som skådespelare när jag var yngre har gjort att jag nu inte är rädd för att prata inför folk eller att göra bort mig" säger hon med viss stolthet i rösten. 

Redan i ung ålder var hon klassens teaterapa som alltid ville hitta på saker och spexa inför de andra. Senare fick hon en större och större dragning till magin i teaterarbetet – alla olika världar som byggs upp och presenteras för publiken, att det är här och nu på scenen, och allt eftersom fick hon mer inblick i vad som händer bakom kulisserna – allt arbete som krävs för att en föreställning ska funka. Och det är också det som fortfarande håller henne kvar.

Att samarbeta fram en bild

Även en föreställningsbild görs i samarbete. Regissören förmedlar sin och teamets vision och sedan är det upp till Emmalisa att fånga det. När Emmalisa kommer för att fota en föreställning görs ett genomdrag av hela föreställningen utan publik, från början till slut. Oftast görs en fotografering två veckor innan premiär, och då är det inte helt säkert att alla delar är helt klara. Det kan vara ljussättning som inte är helt klar för alla scener, rekvisita som kan komma att göras om eller scener som kan komma att se lite annorlunda ut vid premiären. 

"Jag försöker vara ödmjuk inför att komma in och fota i en så känslig period i produktionen, och jag hoppas verkligen att teamet också känner av det", säger Emmalisa.

Genom åren har hon också fått ett stort förtroende – teamet vet att det kommer bli bra bilder. Och för att bilderna ska hinna sättas in i program och vara tillgängliga som pressbilder till premiären behöver bilderna tas där och då.

"Det kan vara otroligt krävande att fota en föreställning! Det är mer fysiskt än man kanske tror – jag kan vara helt svettig efter en fotografering. Det gäller att vara snabb för att vara på rätt plats vid rätt tillfälle och få rätt vinkel när det händer mycket på scenen. Jag har haft så många blåmärken på benen efter att ha gått in i stolar eller snubblat till. Eller som den gången jag fastnade med benet mellan två stolar. Vi fick avbryta genomdraget och en skådespelare hjälpte mig loss. Sen fortsatte vi köra igen", säger Emmalisa och skrattar.

Kameran som dörröppnare

En föreställning med två akter kan landa på 5000 tagna bilder. Av dem väljs ungefär 100 bilder ut som marknadsteamet på teatern och regissören får välja bland och som ska redigeras. Till slut levererar hon 25-30 stycken redigerade bilder som sedan används i programblad, på sociala medier, hemsida och blir tillgängliga för pressen att använda vid exempelvis recensioner. 

Med bildjournalistiken bakom sig tycker Emmalisa också att det är roligt är att fota bakom kulisserna, mellan tagningar och innan genomdraget.

"Kameran öppnar upp så många dörrar. Som fotograf får man komma in där andra inte får vara och se saker som inte många människor har turen att få se.  Därför är det så fint att få visa allt som händer på teatern" säger Emmalisa.

Det händer något när Emmalisa får prata om allt som pågår bakom kulisserna. Ögonen lyser upp lite extra och tonfallet blir mer exalterat.

"Det är ett sådant otroligt grupparbete! Det är stort slit med varenda produktion och allt måste funka för att det ska bli den föreställning som publiken ska få se i slutändan. Alla måste vara med, annars blir det inget. Just därför känns det fint att kunna visa vad som händer där andra inte är inbjudna" säger hon.