
Ni kan kalla mig Ernst
- Ålder
- Rekommenderas från 12 år
- Längd
- 45 minuter
-
Drama
-
Nyskriven dramatik
EN MONOLOG OM VICTORIA BENEDICTSSON
”Kvinna utan kärlek, konstnär utan konstnärlighet – Nej! Då är livet intet, intet!”
Året är 1888. Vi möter Victoria ensam på sitt rum i Köpenhamn. Det är hennes sista natt, rakkniven ligger på det lilla bordet invid sängen. Hon är mitt i livet, mitt i sin författarkarriär men hon är också så in i döden trött...
Victoria Benedictssons författarskap är fortfarande levande, och hennes böcker kommer ständigt ut i nya utgåvor. Hon skrev under pseudonymen Ernst Ahlgren, och med ett urval av de texter som hon skapade under sitt sista år gestaltar skådespelaren Cecilia Lindqvist Ernst Ahlgren och ger nytt liv åt en av Sveriges och Skånes största författare.
Fler spelperioder för Ni kan kalla mig Ernst:
Intiman 12 nov - 2 dec 2017
Victoria Benedictsson
Victoria Benedictsson (född Bruzelius) föddes 1850 i Fru Alstad socken i Skåne. Under pseudonymen Ernst Ahlgren skrev hon både skönlitteratur och dramatik. Hon var en erkänd och mycket läst författare redan under sin levnad och har lämnat efter sig flera litterära storverk.
Victoria Benedictsson ville bli konstnär men fick inte för sin far. Istället gifte hon sig 21 år gammal med den nästan trettio år äldre postmästaren i Hörby, Christian Benedictsson. 1884 debuterade hon som författare med novellsamlingen Från Skåne. Därefter skrev hon romanerna Pengar (1885) och Fru Marianne (1887). Victoria Benedictsson skrev om verkligheten och anammade sin tids ideal att skriva realistiskt och naturalistiskt. Hon författade om både den skånska landsbygdens människor och om sin tids könspolitiska frågor.
Victoria Benedictsson skrev även dramer, bl a Final (tillsammans med vännen Axel Lundegård, 1885), komedin Teorier (1887) och dramat Den bergtagna (1888). Hon skrev också bekännelselitteratur, bl a i sina kända dagböcker Stora boken I – II berättar hon självutlämnande om sin relation till Georg Brandes, dåtidens mest erkände litteraturforskare. 38 år gammal tar hon livet av sig på ett hotellrum i Köpenhamn. Victoria Benedictsson ligger begravd på Vestre Kirkegård i Köpenhamn, och på hennes gravsten står det Ernst Ahlgren.
Cecilia Lindqvist
Skådespelaren Cecilia Lindqvist är bekant för många för sina starka rolltolkningar i uppsättningar som Ottar och kärleken, Fanny och Alexander, Misantropen och Trettondagsafton.
Läs Skånska Dagbladets intervju med Cecilia Lindqvist Spännande lek med identitet
I rollerna
Bilder från föreställningen
ladda ner vårt material
Du kanske även är intresserad av
Pressklipp
Susanne Meijer Socialdemokratisk politiker i Hörby kommun: Hör av dig vid...
Ni kan kalla mig Ernst - turné Petra Brylander och Cecilia Lindqvist En monolog om Victoria Benedictsson på turné i Skåne "Kvinna utan ka?rlek, konstna?r utan konstna?rlighet - Nej!
Fortsatt samarbete med Malmös kulturinstitutioner - Hipp är Malmöfestivalens nya teaterscen!
I år fördjupar vi samarbetet med Malmö Stadsteater.
Hipp är Malmöfestivalens nya stora teaterscen
Malmö Stadsteater sätter även upp följande akter på områdets olika platser:
Lös veckans Kulturquiz - vinn Kim Thúys roman
4. En monolog med titeln "Ni kan kalla mig Ernst", turnerar runt i Skåne under sommaren och avslutar med sex föreställningar på Studion i Hipphuset i Malmö.
@KULTURiLund: Malmö Stadsteater gästar Sommarlund och Stadsbiblioteket, med f...
@KULTURiLund: Malmö Stadsteater gästar Sommarlund och Stadsbiblioteket, med f...
Författaröde får röst på scener Skåne runt
Det var vad teaterchef Petra Brylander och skådespelaren Cecilia Lindqvist vid Malmö stadsteater var ute efter.
@eslovsteaterfor: Fullsatt! Nu börjar det! Ni kan kalla mig Ernst med Cecilia...
@eslovsteaterfor: Fullsatt! Nu börjar det! Ni kan kalla mig Ernst med Cecilia...
Victoria Benedictssons sista natt blir monolog
Kultur och Nöje Ni kan kalla mig Ernst heter en nyskriven monolog om Victoria Benedictsson.
Parken gästas av teaterpjäs om Victoria Benedictsson
"Ni kan kalla mig Ernst" består av ett urval av texter som författarinnan från Fru Alstad skrev 1888, tragiskt nog hennes sista år i livet.