En teater i den nya tiden
2020-10-13
Av Ulf Clarén
I januari 1994 invigdes de nya teaterlokalerna på Hipp efter en omsorgsfull renovering av det gamla nöjespalatset. Därmed gick ridån upp för en ny akt i Malmö Stadsteaters historia.
Under nästan femtio år var Malmö Stadsteater synonymt med teaterbyggnaden i slutet av Fersens väg. Mellan åren 1944 och 1993 var det en plats där publiken kunde ta del av allt från drama och opera till balett och konserter.
Men under 1980-talet och början av 1990-talet hade de ekonomiska bekymren växt sig allt större. Verksamheten led av ständiga underskott i finanserna och av stundtals dramatiska chefsbyten.
Samtidigt hade de strukturella problemen blivit allt tydligare. Den dramatiska teatern kom i kläm när musikteatern drog storpublik. Ett välkänt exempel på det är uppsättningen av La Cage Aux Folles 1985 som lockade över 233 000 åskådare under 152 föreställningar och slog ut allting annat på den stora scenen. Dramatisk teater fick hålla till på den mindre scenen Intiman och många av skådespelarna och dansarna i den fasta ensemblen gick sysslolösa vilket ledde till internt missnöje.
Lösningen blev en omorganisation där verksamheten delades upp i tre kommunala bolag: Malmö Musikteater, Malmö Dramatiska Teater och Malmö Symfoniorkester. Dessutom skapades av baletten så småningom danskompaniet Skånes Dansteater med baktanken att det skulle vara en regional angelägenhet. Musikteatern stannade i huset vid Fersens väg, orkestern hade redan intagit konserthuset på Föreningsgatan och Malmö Dramatiska Teater fick flytta till de nyrenoverade lokalerna på Hipp.
Det var ingen enkel operation. I själva verket var det en av de största organisatoriska förändringarna som genomförts vid en institutionsteater i landet. Personalstyrkan skulle anpassas till den nya organisationen och den dramatiska ensemblen halverades under en plågsam process.
Staffan Valdemar Holm som nytillträdd chef för Malmö Dramatiska Teater fotograferad under ombyggnaden av Hipp i februari 1993. Foto Malmö Stadsarkiv
Men den 14 januari 1994 hade Malmö Dramatiska Teater – namnet Malmö Stadsteater fanns inte längre – premiär på sin nya huvudscen på Hipp med en uppsättning av den tyske dramatikern Heinrich von Kleists tunga tragedi Schroffenstein. Regissör var Staffan Valdemar Holm som också var den ombildade teaterns förste teaterchef.
Invigningspjäsen möttes av missnöjda röster från delar av malmöpubliken. Återinvigningen av det gamla nöjespalatset Hipp hade möjligen väckt förhoppningar om att det nu åter skulle spelas revy och operett i Malmö.
”Även Malmö stadsteater hade ju genom åren delvis blivit en slags operettscen mer än en betydande scen för dramatisk teater, och många hade nog förväntningar om en ny ’Glada änkan’ och liknande. Så det är klart att det var en del i den gamla publiken som inte ville följa med på den resan som jag inledde med Malmö Dramatiska Teater på Hipp. Det fanns en nostalgi över det som hade varit, men vi visste ju allihop att det inte skulle fungera i framtiden.”
Det säger Staffan Valdemar Holm idag. När han engagerades som chef för den nya teatern i Malmö kom han från Det Kongelige Teater i Köpenhamn. I februari 1993 tillträdde han som chef för Malmö Dramatiska Teater, tillsammans med sin partner och ständige arbetskamrat, scenografen Bente Lykke Møller:
”Vi gjorde först föreställningen ’Mamma, pappa, barn’ på Intiman. Det var den egentliga starten på Malmö Dramatiska Teater, redan då var alla skådespelarna som ingick i den nya ensemblen med. Jag minns att Dagens Nyheter hade på löpet ’Nu vänds ett blad i svensk teaterhistoria’. Så vi fick en positiv start i den jättebesvärliga och smärtsamma tiden. Det var ju många som fick lämna teatern i den stora omorganisationen”, säger Staffan Valdemar Holm
Föreställningen Mamma pappa barn på Intiman. Foto Anders Mattsson
Så i januari 1994 öppnade alltså den nya scenen på Hipp med den tyska tragedin Schroffenstein. Ett vågat pjäsval som gav eko både nationellt och internationellt, även om malmöpubliken var svårflörtad.
”Konstnärligt var vi ju vansinnigt, nästan idiotiskt, konsekventa. Och utifrån mina senare erfarenheter som teaterchef i Tyskland kan jag säga att det finns inte en tysk teaterchef som skulle våga öppna en teater med den pjäsen”.
Kenneth Milldoff och Wallis Grahn i Schroffenstein på Hipp 1994. Foto Anders Mattsson
Efter den följde flera uppmärksammade uppsättningar på både Hipp och Intiman i teaterchefens regi, bland dem Lulu, Folkmord och Vasasagan.
”Uppdraget att sätta teatern på kartan rent nationellt lyckades vi väldigt väl med. Hela rikspressen kom ju ner till varenda premiär vi hade. Man kan säga att vi vann Sverige, men inte alltid Malmö”, konstaterar Staffan Valdemar Holm idag.
När Malmö Dramatiska Teater startade befann sig den forna industristaden Malmö i en brytningstid. Staden led av lågkonjunkturen och det nya moderna Malmö hade ännu inte riktigt funnit sin form. I den situationen satsade den politiska ledningen på kulturen, något som Staffan Valdemar Holm tycker var klokt:
”Jag är stolt över det vi gjorde. Jag har varit chef för tre teatrar – utöver Malmö Dramatiska Teater även Dramaten i Stockholm och Düsseldorfer Schauspielhaus – och egentligen tyckte jag att Malmö var roligast. Det var en kamp men vi gjorde också några jädrigt bra föreställningar.”
Staffan Valdemar Holm regisserar. Foto Malmö Stadsarkiv
Att Malmö Dramatiska Teater skilde sig från den ”gamla” stadsteatern var alla överens om. Och det var till stor del Staffan Valdemar Holms och scenografen Bente Lykke Møllers förtjänst, menar Magnus Thure Nilson som kom till teatern som marknadsansvarig 1996:
”Malmö Dramatiska Teater blev ganska mycket motsatsen till det som hade varit Malmö Stadsteater vid Fersens väg. Från att ha varit den ljusa teatern blev den ganska problematiserande och svår, en komplex teater. Både Staffan och Bente hade en avantgardistisk, modern och väldigt europeisk ton i sin teatersyn som man var ganska ovan vid inom svensk teater. De hämtade mycket från den tyska teatertraditionen och det var väldigt annorlunda mot vad vi var vana vid här hemma. Jag älskade att arbeta med dem. Frågar du mig så är det den bästa teater vi någonsin sett på en svensk scen.”
"Det var en kamp men vi gjorde också några jädrigt bra föreställningar.”
Magnus Thure Nilson hade till uppgift att sälja in föreställningarna hos Malmöpubliken, ett jobb som hade sina utmaningar:
Sven Ahlström och Sofia Berg-Böhm i Vasasagan 1998. Foto Anders Mattsson
”En del av utbudet var svårt och kanske inte det som lockade flest malmöbor till teatern. Men konst handlar inte i första hand om fulla salonger. Man kan ju fråga sig vilket som är viktigast: hög konstnärlig komplexitet eller fulla salonger. Staffan Valdemar Holm hade hög konstnärlig svansföring, han stack ut hakan och gjorde saker som kanske inte var den mest inkluderande teatern. Så det var inga lättsålda biljetter, men han satte Malmö Dramatiska Teater på kartan.”
Staffan Valdemar Holm lämnade Malmö 1998 efter en tid som gett eko i hela landet. Bland annat konstaterade Dagens Nyheter att Malmö var den nya teaterstaden i Sverige. Men det skulle komma bistrare tider.
Nicolai Vemming, som hade handplockats av Staffan Valdemar Holm tog över chefskapet och lyckades också han med att skapa uppmärksammad teater. Men den politiska entusiasmen som hade rått under den första tiden hade med åren svalnat och ersatts med sparkrav och förändrade bolagsformer för kulturinstitutionerna i Malmö. Nu restes krav på att teatern skulle lämna sina lokaler på Hipp och, i ett senare skede, att allt utom scenen skulle hyras ut som kontor. Det senare skedde också under en kortare period innan teaterns administration fick flytta tillbaka till Hippodromen.
Johan Widerberg i Dorian Grays porträtt på Hipp 2001. Foto Anders Mattsson
Nicolai Vemming lämnade Malmö Dramatiska Teater efter två år på chefsstolen. Efter ett år med tillförordnade chefer anställdes år 2001 Anders Lerner som ny teaterchef. Han stannade i sex år och bland uppsättningarna under hans tid kan nämnas Dorian Grays porträtt på Hipp 2001, Malmöiter på Intiman 2004 och Hedda på Intiman 2004. Anders Lerner regisserade själv också en teateruppsättning av Thomas Vinterbergs uppmärksammade Dogmafilm Festen som hade premiär på Intiman 2007.
Peter Sundberg och Per Lasson i Malmöiter på Intiman 2004. Foto Anders Mattsson
Samma år gick Malmö Dramatiska Teater in i ett nytt skede. Efter drygt sextio år med total manlig dominans på chefspositionen fick teatern nu för första gången en kvinnlig chef. Skådespelaren Petra Brylander blev ny teaterchef tillsammans med Jesper Larsson och de två flyttade in i rummet där porträttet av den gamle Hippchefen Oscar Winge blickar ner på sina efterträdare från sin plats på väggen.
”Vi kände att vi faktiskt var stadens egen teater"
De hade stora ambitioner för teatern och genomförde också flera förändringar. Mest uppmärksammad var namnbytet år 2008. Teatern återtog nu sitt gamla namn Malmö Stadsteater och det hängde ihop med att regionen 2006 hade övertagit huvudägandet av Malmö Musikteater medan den dramatiska teatern förblev i Malmö stads ägo.
Ur Jösses flickor – Återkomsten på Hipp 2008. Foto Peter Westrup
”Vi kände att vi faktiskt var stadens egen teater, precis som det fanns en stadsteater i Stockholm och en i Göteborg. En så stor verksamhet måste vara tydligt profilerad, och namnet Malmö Dramatiska Teater hade ju dessutom aldrig satt sig riktigt hos malmöborna”, minns Petra Brylander.
Det var också nu som man övergick till repertoarteater på Hipp. Petra Brylander förklarar:
”På så vis kunde vi ha flera pjäser igång samtidigt. Det handlade om tillgänglighet för publiken, vi kunde ha en större repertoar och de stora succéerna kunde förlängas eller tas upp igen. Det var naturligtvis en jättestor omställning för alla men det ledde också till att vi fick mer publik och ökade biljettintäkterna.”
Ur Ingvar – en musikalisk möbelsaga på Hipp 2010. Foto Peter Westrup
Under den här tiden återupplivades dessutom Unga Teatern, den barn- och ungdomsverksamhet som hade varit aktiv åren 1970-1992 och under en kortare period 1996-1998. Nu, år 2014, återuppstod den och fick en egen scen i Studion högst upp i Hipphuset.
”Det var en viktig milstolpe”, menar Petra Brylander.
Sissela Benn, Susanne Karlsson och Ellen Norlund i Lilla döden hälsar på, på Studion 2014. Foto Johan Sjövall
”Stockholms Stadsteater hade då Unga Klara och Göteborgs Stadsteater hade Backateatern. Malmö hade en ung befolkning, det var det som var vårt argument. Att ha en dedikerad barn- och ungdomsverksamhet med en egen konstnärlig ledare och en egen profil, och helst ett eget hus, var vad vi ville. Det tog mycket kraft och energi men efter flera års enträget arbete fick vi till slut mer pengar så att Unga Teatern kunde starta.”
Bland uppsättningarna på Hipp och Intiman under den här tiden hittar man bland annat Ingvar – en musikalisk möbelsaga 2012 - en hyllad föreställning som belönades med Thaliapriset, blev uttagen till Teaterbiennalen och spelades in för SVT - Jösses flickor – återkomsten 2008, Carmen 2009, Fanny och Alexander 2012, Jag ringer mina bröder 2013 och Amadeus 2014.
Tom Ahlsell och Mattias Linderoth i Amadeus 2014. Foto Peter Westrup
2010-talet har sett en hel del andra förändringar på Malmö Stadsteater. Teatern har inlett flera samarbetsprojekt, med både danska och tyska teatergrupper, det har framförts såväl cirkus som dans och musikal på scenerna, Hipps salong har byggts om och var under en period så kallad helarena med publikläktare runt om scenen. Och teatern har engagerat sig i teaterkurser för skolorna och projekt för invandrade malmöbor.
Jesper Larsson lämnade teatern 2014 för att bli chef för Malmö Live och 2016 slutade Petra Brylander för att bli teaterchef på Uppsala stadsteater. I deras ställe kom nuvarande teaterchefen Kitte Wagner.
Och därmed är vi framme i nutid. På Intiman har under hösten 2018 bland annat Ingmar Bergmans hundraårsjubileum uppmärksammats med en helt ny scenversion av hans film Persona, en samproduktion med Deutsches Theater Berlin. På Hipp har en hyllad föreställning till minne av sångerskan Monica Zetterlund dragit fulla hus. Och under hösten har teatern inlett en satsning på lunchteater.
Karin Lithman och Corinna Harfouch i Persona på Intiman 2018. Foto Emmalisa Pauly
Under hösten 2018 utökades också satsningen på teater för de yngre malmöborna. Unga Teatern döptes om till Unga Malmö Stadsteater och blev en del av stadsteaterns ordinarie verksamhet, med produktioner inte bara på den lilla scenen Studion utan på samtliga av teaterns scener.
2019 blir ett märkesår i många avseenden, åtminstone för kalenderbitaren. Då är det sjuttiofem år sedan Malmö Stadsteater först såg dagens ljus. Och femton år sedan dagens stadsteater flyttade in på Hipp. Och etthundratjugo år sedan nöjespalatset Hippodromen invigdes.
Mari Götesdotter och Benjamin Koppel Quartet i Monicas vals på Hipp 2018. Foto Emmalisa Pauly
Så långt historiken. Nu blickar Malmö Stadsteater framåt. Teaterns ledning har presenterat ett förslag på hur Hipp och stora delar av det kvarter där teatern ligger kan utvecklas till en levande och öppen kulturell mötesplats i Malmö, ett förslag som nu ska granskas av stadens politiska ledning.
Se där en stadsteater i tiden.
Skiss på hur Hipps innergård kan komma att se ut. Nyöppning av teatern beräknas till 2023. Foto Haworth Tompkins
Sedan den här artikeln skrevs har kommunstyrelsen i Malmö fattat beslutet att säga ja till förslaget att bygga om Malmö Stadsteaters huvudscen Hipp. Ombyggnaden är planerad till år 2021-2022, men nyöppning i januari 2023. Läs mer här.
Teaterchefer på Malmö Stadsteater/Malmö Dramatiska Teater på Hipp:
Staffan Valdemar Holm 1993-1998
Nicolai Vemming 1998-2000
Thomas Nyh 2000-2001
Leif Jönsson 2001
Anders Lerner 2001-2007
Petra Brylander och Jesper Larsson 2007-2014
Petra Brylander 2014-2016
Kitte Wagner 2016-
Fler artiklar av Ulf Clarén om vår spännande historia
HIPPODROMEN – CIRKUS, KYRKA OCH TEATER
FRÅN GYMPASAL TILL HIPP – DEN YNGSTA TEATERN VILL HITTA NY PUBLIK
Väck fler teaterminnen till liv!
Vårt spelarkiv omfattar alla Malmö Stadsteaters dramatiska produktioner sedan starten 1944 samt de personer som medverkat genom åren.
