Säkra sceniska grepp, levande skildringen av engelsk miljö och sociala intressen är bärande hos Priestley. Dess har gjort honom till en observerad debattör i modernt engelskt samhällsliv; som sådan hör han till det mera radikala om han också aldrig förlorar sin typiskt engelska common sense och knappast kan räknas till omstörtarna. I de pjäsersom hör till denna linje använder han liksom de medeltida moralitetsförfattarna teatern som en sorts biblia pauperum, eller biblia picta, som lär vara korrektare. Den moralism, som är ett starkt framträdande drag hos Priestley, får hon att använda scenen för att meddela sig – han vill ta på sig ett ansvar som lärare eller offentligt samvete, tankeställare.

Priestleys författarskap kommer nog bäst till sin rätt i hans komedier, bland vilka Alltsedan paradiset kanske är den yppersta och i vilken många av Priestleys mest bärande författardrag sammanstrålar.

Musik: Dennis Arundell