Den inbillade sjuke är ett porträtt av en hypokondriker. Moliére själv drabbades av den blodiga ironi som hade genomsyrat hans pjäser. Inför den fjärde föreställning, i vilken han själv spelade Den Inbillade Sjuke, 17 februari 1673 kände han sig mycket dåligt. Hans hustru försökte få honom att avlysa uppförandet för kvällen, men han envisades med att spela. Mitt under föreställningen fick han en svår krampattack men låtsades heroiskt, att den hörde till pjäsen. På kvällen dog han i sitt hem. In i det sista försökte han gissla läkarkårens inkompetens. Han nekades kristlig begravning bl.a. för han hade hånat prästerskapet i Tartuffe.

Prologen av Jan Lewin, epilogen översatt av Allan Bergstrand och instuderad av Holger Reenberg