Förväxlingsintrigerna är sannolikt lika många i konstkritikerns historia som i teatern. Varje decennium har haft sin camera obscuraaffär, även om inte alla har blivit lika ryktbara. Ibland har slumpen gillrat fällan, ofta har den arrangerats av indignierade konstnärer, som velat visa publiken vad kritikerns ord är värt.  Här vi också fabelns egentliga  sensmoral: mycket beror på i vilket sällskap man befinner sig i