Rödbetan

Achard talar gärna om kärleken och hans människor är sällan märkliga. Men de är i regel ganska riktiga, sedda med ett skarpt och ganska avslöjande öga. Ändå tycker han om dem – knölar, skurkar, skökor och hallickar, industririddare, småslynor, societetsfjollor, poliskommissarier, industriarbetare och deras fruar. Tecknar skickligt karaktärer genom att kontrastera dem mot varandra och hålla spänningen i ett replikskifte som ger en replik dess lätta studs.