Ett flertal av Bettis pjäser behandlar rättegångar av något slag, vilket väl torde sammanhänga med hans civila yrke och verksamhet som domare. Men det är inga rättegångspjäser efter välkända franska mönster. Ropet på en rättvisa, immanent eller transcendent, i livet eller i döden, är det genomgående draget i Bettis  hela dramatiska produktion, om man undantar några komedier av mer lekande och livsvarmt gemyt.