Kärleken, livets drivande kraft, förmultnar och förvandlar vid sin undergång människorna till monster, där maktbegäret och fåfängan är de dominerande karaktersdragen. Allt blir fult och löjligt och till och med små barnen karikerar de vuxnas lek, i vilket trohetsförsäkringarna övergår i skällord och skällsorden i handgripligheter. 

Från att i sina pièces roses ha skämtat och lekt bort problemet och i sina pièces noires tagit döden till hjälp för kärleks seger, har Anouilh i sina pièces grincantes och brillantes kommit fram till en livssyn, som innebär ett slags syntes. Han accepterar icke livets förfall men han underkastar sig det. L-L.L.