Sällan har en teaterframgång givit ett sådant eko världen runt som Edmond Rostands Cyrano de Bergerac vid sin urpremiär på Theatre du Port Martin, Paris,  1897. Pjäsens rykte gick land till land – inom tre år efter premiären förelåg t ex pjäsen i sju olika engelska översättningar, samt hade även förvandlats till en opera. Orsaken till pjäsens framgång äro inta svåra att finna. Efter 1880-talsnaturalismen med dess problemdramer och vardagsmiljöer kom den som en påminnelse om att romantiken ej var död och att teatern kunde ta hem spelet mot social debatt och avslöjande människoanalys.