Svek
”Nej, det gjorde hon inte. Hon berättade inte om dig och sig i går kväll. Hon berättade om dig och sig för fyra år sedan.”
Emma och Robert är gifta med varandra. Robert är bästa vän med Jerry, men Jerry och Emma har ett hemligt förhållande. De är alla tre goda vänner i en intellektuell medelklassvärld, men under ytan håller de på att förtäras av sina lögner. Är de alltför bekväma eller fega för att bryta upp från sina äktenskap? Svek handlar inte bara om otrohet utan också om att svika sig själv och sina ideal.
Handlingen i pjäsen går baklänges, så teaterpubliken får veta slutet från början och vet efterhand mer om rollkaraktärernas framtid än de själva. Med skarpsinnig dialog och ett sjudande maktspel är nobelpristagaren Harold Pinters pjäs Svek en av hans mest spelade och omtyckta verk. Den sägs dessutom vara baserad på författarens privatliv.
Harold Pinter
Harold Pinter (1930-2008) var en brittisk dramatiker, poet, regissör, skådespelare och politisk aktivist. 2005 tilldelades han Nobelpriset i litteratur.
Pinter växte upp i en judisk arbetarklassfamilj i Hackney, norra London. Han studerade vid Grocers Academy School och senare vid Royal Academy of Dramatic Art, samt Central School of Speech and Drama. Pinter var under flera år verksam som skådespelare innan hans pjäs The Room sattes upp i Bristol 1957. Han fick sitt konstnärliga genombrott med pjäsen The Birthday Party 1958.
Tystnader och pauser är betydelsefulla i hans pjäser. Dialogen består ofta av vardagssamtal med komiska och skrämmande övertoner som antyder ett maktspel där svek, avundsjuka och erotiska spänningar spelar en avgörande roll. Några av Pinters mest spelade pjäser är The Dumb Waiter (1959), The Caretaker (1960), The Homecoming (1965), No Man’s Land (1975) och Betrayal (1978).
De pjäser han skrev på 1980 och 90-talet utmärktes av en politisk medvetenhet (One for the Road, 1984, Mountain Language, 1988 och Ashes to Ashes 1996). Politiskt stod Harold Pinter till vänster om Labour. Han var fredsaktivist och en stark motståndare till USA:s och Storbritanniens invasion av Afghanistan och Irak. Han jämförde Bushadministrationen med Adolf Hitlers Nazityskland och kallade Tony Blair för massmördare.
Två av Pinters pjäser filmatiserades redan på 1960-talet och han gjorde sig tidigt känd som filmmanusförfattare. Han skrev manus till tre av Joseph Loseys filmer, och skrev även filmmanus baserade på romaner, som Den franske löjtnantens kvinna 1982, efter John Fowles.
Förutom Nobelpriset i litteratur 2005 tilldelades Harold Pinter bl a Brittiska Imperieorden, Shakespeare Prize, European Prize for Litteraturs, Molière D’Honneur for Lifetime Achievement och Franz Kafka-priset.
