<p>”I Malmö stadsteaters uppsättning av monologen är Cecilia Lindqvist träffsäker som dottern och mamman. Ingenting förändras utom tonläget och kroppsspråket. Hon har samma mörkblå byxdress, samma 80-talsfrisyr, den opersonliga sjukhussalen är sig lik. Men medan Lucy är mild och återhållsam, är mamman brysk och oborstad. Det är klassmarkörer...</p>

Under läsretreaten i Varberg sker också ett bokbyte och det här året blev <B>Mitt</B> <B>namn</B> <B>är</B> <B>Lucy</B> <B>Barton</B> av <B>Elizabeth</B> <B>Strout</B> mitt kap

<p>”Eftersom jag älskar romanen Mitt namn är Lucy Barton hade jag höga förväntningar på pjäsen. De infriades med råge! Skådespelaren Cecilia Lindqvist gör rollen både som mamma och dotter, och hon gör det med bravur.”</p>

(<B>Mitt</B> <B>namn</B> <B>är</B> <B>Lucy</B> <B>Barton</B> 2017 Vad som helst är möjligt 2018  <B>Lucy</B> <B>Barton</B> - huvudpersonen i författarens förra roman - återvänder hem

<p>”Eftersom jag älskar romanen Mitt namn är Lucy Barton hade jag höga förväntningar på pjäsen. De infriades med råge! Skådespelaren Cecilia Lindqvist gör rollen både som mamma och dotter, och hon gör det med bravur.”</p>

Under l&#228;sretreaten i Varberg sker ocks&#229; ett bokbyte och det h&#228;r &#229;ret blev <B>Mitt</B> <B>namn</B> <B>&#228;r</B> <B>Lucy</B> <B>Barton</B> av <B>Elizabeth</B> <B>Strout</B> mitt kap

<p>”Spridda EKG-ljud och enstaka toner från en radiokanal är det enda som slår följe med Cecilia Lindqvist, som är som mest njutbar i glidningarna från Lucy-mitt-i-livet och den åldrande moderns sätt att sjunka ner i stolen och för första gången finnas för sitt barn. Texten saknar inte poetiska kvaliteter i Anna Köhléns smidiga översättning...</p>

(<B>Mitt</B> <B>namn</B> <B>&#228;r</B> <B>Lucy</B> <B>Barton</B> 2017 Vad som helst &#228;r m&#246;jligt 2018&#160; <B>Lucy</B> <B>Barton</B> - huvudpersonen i f&#246;rfattarens f&#246;rra roman - &#229;terv&#228;nder hem

<p>Ska du ägna lördagen åt en kulturnatt i Lund eller ska du kolla in Kurt Vile eller kanske pjäsen ”<strong>Mitt</strong> <strong>namn</strong> <strong>är</strong> <strong>Lucy</strong> <strong>Barton</strong>”? Dygnet Runt</p>

Om vi i <b>Mitt</b> <b>namn</b> <b>är</b> <b>Lucy</b> <b>Barton</b> fick lära känna Lucys känslokalla mamma, så är det hennes världsvana

<p>”En fantastisk roman, i händerna på en fantastisk skådespelare. Kan det bli annat än just fantastiskt? Anna Lindblom har sett en pjäs som bultar och lyser – så länge den får lov att faktiskt vara en pjäs.”</p>

<p>I höst sätter Malmö Stadsteater upp två monologer som jag med stor förväntan ser fram emot: ”<strong>Mitt</strong> <strong>namn</strong> <strong>är</strong> <strong>Lucy</strong> <strong>Barton</strong>”</p>

Just monologen har gjort återkomst den senaste tiden. På Dramaten kan man se Alex Schulmans "Tröstrapporter" och i Malmö spelas även "<B>Mitt</B> <B>namn</B> <B>är</B> <B>Lucy</B> <B>Barton</B>" just nu

<p>I höst sätter de upp två monologer som jag med stor förväntan ser fram emot: ”<strong>Mitt</strong> <strong>namn</strong> <strong>är</strong> <strong>Lucy</strong> <strong>Barton</strong>”</p>

Den senaste boken heter "Åh William" och är egentligen en direkt fortsättning på "<B>Mitt</B> <B>namn</B> <B>är</B> <B>Lucy</B> <B>Barton</B>" och "Vad som helst är möjligt