Kejsaren på Gungbrädan

All tider har haft sina hjältar, ju grymmare desto mer populära. Innan masskommunikationernas tid var denna hjälte oftast en politiker eller snarare en stor krigare. Men krigets hetsjakt tog sina offer också bland hjältarnas skara och det var få hjältar förunnat att lida sotdöden. En faktor som starkt bidrog till att göra hjältens liv så besvärligt var folkets lust till snabba omvärderingar. Man hissade visserligen upp hjälten på en piedestal men band honom för säkerhets skull till marken med ett rep tvinnat av berättelser och skandalösa historier och allmänt förtal. Blev tider allt svåra drog man ett slag i repet och piedestalen var ledig att tas i anspråk av en ny hjälte. Om vi behöver hjältar? Kanske. Som retmedel och källa till avund. Men mest tjänar de till att locka vårt intresse från väsentligare saker. Bäst är hjältarna när de är döda. Som t ex Napoleon.