August Strindberg

 Johan August Strindberg (1849-1912) växte upp i ett Stockholmshem där hans far var ångbåtskommissionär och hans mor, som kom från en enkel bakgrund, var djupt religiös. Före giftermålet hade Strindbergs mor varit hushållerska åt hans far. 

Under 1874-82 arbetade Strindberg som amanuens på Kungliga Biblioteket men var också under perioder privatlärare, folkskollärare och journalist. Han prövade också in på Dramatens elevskola men misslyckades.

Hans första pjäs Mäster Olof skrev han redan 1872 och 1879 kom Röda Rummet som blev Strindbergs stora genombrott. Han var en modern författare och förändrade det svenska språket genom sitt sätt att skriva. Strindberg var också en skarp samhällskritiker på vänsterkanten. Han skrev flera barnpjäser, däribland Lycko-Pers resa, som kring förra sekelskiftet var en av hans mest spelade. Men precis som hans övriga pjäser hade även barnpjäserna en tendens att bli samhällskritiska.

Strindberg var gift tre gånger, alla gångerna med starka, intelligenta kvinnor. Trots att Strindberg av många ansågs vara kvinnohatare, hade han en stor förmåga att gestalta kvinnor på ett trovärdigt sätt i sina pjäser. I sitt första äktenskap var han gift med skådespelerskan Siri von Essen, som skiljde sig från Carl Gustav Wrangel för Strindbergs skull. De fick tre barn tillsammans. Under 1880-talet begav sig hela familjen ut i Europa, och Siri avbröt sin skådespelarkarriär. Under sin frånvaro blev Strindberg åtalad för att ha hädat i novellsamlingen Giftas. Han blev hemkallad för att delta i rättegången, där han sedan blev friad. Under den här perioden skrev Strindberg sin kanske mest spelade pjäs, Fröken Julie. I slutet av 1880-talet bosatte sig familjen i Stockholms skärgård, och 1891 skiljde sig Strindberg och Siri von Essen.

1892 är Strindberg tillbaka på kontinenten och bodde bland annat i Berlin och Paris. Där umgicks han med den tidens kulturelit, som Skagenmålarna och Edvard Munch. Han var under denna period mycket intresserad av vetenskapliga experiment och försökte bland annat sig på att göra guld. Nu hamnade Strindberg i den såkallade Infernokrisen. Vissa påstår att han var sinnesjuk, andra tror att han själv försatte sig i olika situationer för att samla material eller erfarenheter till sitt skrivande. Efter denna kris skrev han den självbiografiska romanen Inferno.

Under åren i Europa var Strindberg gift med den österrikiska journalisten och författaren Frida Uhl, en mycket stark och självständig kvinna. Tillsammans fick de dottern Kerstin.

I slutet av 1890-talet flyttade Strindberg till Lund. Där började han skriva igen och författade dramerna Till Damaskus II, Advent, Brott och brott, Folkkungasagan och Gustav Vasa. 

1899 flyttade Strindberg tillbaka till Stockholm. Där träffade han den norska skådespelerskan Harriet Bosse, som han gifte sig med. Tillsammans fick de dottern Anne-Marie (som blev 104 år och dog så sent som i augusti 2007). Nu skrev Strindberg Ett drömspel, och rollen som Indras dotter kom att bli en av Harriet Bosses mest kända rollgestaltningar. Efter 3 år skiljde sig August Strindberg och Harriet Bosse, trots detta var nog äktenskapet ett av hans lyckligaste, och de hade mycket kontakt även efter skilsmässan. 1908 gifte Harriet om sig och Strindberg flyttade till Blå tornet (nuvarande Strindbergsmuseet) där han bodde fram till sin död 1912.

(Källa: Strindbergsmuseet)