Vad är det roligaste med att vara skådespelare?
– Det roligaste är att man möter så många knäppa människor, men det är också det tråkigaste. Annars är det väl känslan att få kliva in i en "verklighet" som inte är min egen, att få undersöka mänskliga relationer och problem som inte är mina men som jag ändå kan relatera till. Och som hjälper mig i mitt eget liv.
Hur känns det precis innan du går in på scen?
– Om jag är rätt förberedd tänker jag på ingenting, annars brukar jag tänka på nån detalj i första scenen, nåt som får mig att fokusera.
Vilket är ditt bästa teaterminne?
– När jag såg Pinters Hemkomsten på Dramaten var det en helt fantastisk öppningsscen med Allan Edwall och Krister Henriksson. Jag minns att jag bara satt och njöt och ville vara med. En man bredvid mig tyckte nog också att det var bra för han skrattade nåt kopiöst. Efter ett tag smög det fram en ung kille från personalen och viskade till honom "kan du vara vänlig och sluta skratta, Allan Edwall blir störd av det". Då vände jag mig om och fick syn på regissören, Thommy Berggren. Det var han som hade skickat fram den stackars killen. Vid ett senare tillfälle frågade jag Krister Henriksson om det där verkligen stämde, att Edwall stördes av skratt. "Stördes? Han älskade det!"
